Goda råd från Europas gröna till Miljöpartiet

Den gröna tankesmedjan Cogito presenterade nyligen en rapport om europeiska gröna partiers regeringsmedverkan. Om den och Maria Wetterstrands bok Den nya gröna vågen skriver Bo Ture Larsson nedan.

Tysklands tidigare utrikesminister, Joschka Fischer, tillhör Tysklands gröna parti.Foto: Scanpix

Tysklands tidigare utrikesminister, Joschka Fischer, tillhör Tysklands gröna parti.Foto: Scanpix

Foto: MARKUS SCHREIBER

Västervik2010-09-02 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Maria Wetterstrand var för ung för att uppleva den gröna vågen på 70-talet när idealistiska stadsbor flyttade ut på landet för att leva naturenligt. Hon gillar den livsstilen. Men Den nya gröna vågen, titeln på en ny bok av Miljöpartiets språkrör, är mera mångfacetterad, säger hon. I mitt parti, skriver Wetterstrand, skojas det om att en typisk miljöpartist är en inbiten stadsbo som skulle vilja bo på landet. På omslaget till sin bok poserar Wetterstrand framför en blank vattenspegel, med en skogig ås i bakgrunden. Det skulle kunna vara i Norrlands inland. Men det är vid Årstaviken, intill Södermalm i Stockholm. Det Södermalm, där MP i förra valet fick upp till 17 procent av rösterna. På riksplanet blev det 5,2. Nu hoppas man på kring tio, för att kunna bilda en rödgrön regering. Påpassligt presenterar den gröna tankesmedjan Cogito rapporten "Gröna i regering. Erfarenheter av europeiska gröna partiers regeringsmedverkan. Råd till Miljöpartiet." Gröna partier har suttit i regeringar i 17 länder i Europa, för närvarande i Finland, Lettland och Irland.I öster blev miljörörelsen på 80-talet en kanal i kampen mot sovjetmakten. Av uppenbara skäl har de östgröna skilt sig från sina kusiner i väst som varit mera "anti" i sin inställning till västdemokratiernas samarbete. I Sverige har det även gällt EU. I öster är de gröna nu allmänt svaga. I väst varierar läget. Finlands gröna tog 1995 första gången plats i en bred S-ledd regering. 2001 stödde de gröna ett beslut om att upparbeta kärnbränsle. Året därpå lämnade man regeringen, efter beslutet att bygga en femte kärnreaktor. Ändå blev valet 2003 en framgång. Sedan 2007 sitter de gröna i en borgerlig koalitionsregering. De tyska gröna kom in i förbundsdagen i Bonn redan 1983. 1998-2005 ingick partiet i en S-ledd regering och var med om att besluta om kärnkraftsavveckling inom 20 år. I Finland har de grönas stöd ökat stadigt. I Tyskland har det växlat. I dag, i opposition, är partiet starkt i opinionen, när missnöjet är stort med de gamla partierna till höger och vänster. Mot bakgrund av de grönas växlande öden i Europa ger Cogitos rapportförfattare Per Gahrton och Angela Aylward, Miljöpartiet ett antal goda råd vid en rödgrön valseger. Utöver miljön måste partiet få ansvar för något tungt strukturområde, som trafik eller näringspolitik. En prestigepost - finans eller utrikes - är också önskvärt. Partiet ska anstränga sig att stanna i regeringen men heller inte för alltid låsa sig fast sig i ett traditionellt vänsterblock. Väljarna i Europa brukar belöna gröna partier som kan liera sig både åt vänster och höger. Och, skulle segern utebli, måste Miljöpartiet ha plan "B". Förblir man i opposition ska det utnyttjas till att skärpa det gröna projektet - som av nödvändighet skymts av det rödgröna.