Ola Mårtensson: Gärna euro, men först en rejäl självrannsakan

Att svenskarnas attityd till EU-valutan euro blivit mer positiv den senaste tiden är bra, men de mest nitiska euroförespråkarna som direkt kräver en ny folkomröstning, bör ta det lugnt. Det är trots allt bara fem år sedan euroomröstningen hölls. Det skriver Ola Mårtensson i sin onsdagskolumn.

Västervik2008-10-29 00:06
Ola Mårtensson
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hösten 2003. Där stod vi på torget, några unga euroanhängare med blanka foldrar i fyrfärgstryck, klatschiga t-shirts och välskräddade pikétröjor och bjöd väljarna på mazariner med fototryck föreställande barn som sa ja till euron för framtidens skull. Vi hade ja-knappar i regnbågens alla färger och fler där till. Vi hade kampanjbilar och etablissemanget bakom oss. Vi var oslagbara, vi sköt från höften, vi hade svaren på allt - för att travestera en gammal Niklas Strömstedt-klassiker. Ändå förlorade vi. För på andra sidan torget stod nej-kampanjen och delade ut dåligt kopierade och halvdant skurna vita lappar med ett budskap som gick hem. "Ja-sidan äter barn" var en av deras mer fyndiga slogans som syftade på mazarinerna med fototryck. De slog underifrån mot etablissemanget och vann. Det var en chock för många ja-anhängare att det faktiskt gick att förlora denna välregisserade omröstning. Men det gick. Mer än 55 procent av svenskarna röstade nej. Folkomröstningen respekterades och få kräver i dag en ny euroomröstning inom den närmsta tiden, förutom de allra mest nitiska federalisterna. Frågan är hur länge resultatet av en folkomröstning ska respekteras innan man med trovärdigheten i behåll kan arrangera en ny. I dag sker saker och ting i mycket snabbare tempo än vid 50- 60- och 70-talens omröstningar. Och i fråga om den sistnämnda, den om kärnkraften, så lägger den fortfarande, den dag det i dag är, en dämpad stämning över det politiska landskapet varje gång energipolitiken diskuteras. Det är fortfarande en känslig fråga inom borgerligheten och inom det andra lägret spretar också åsikterna. Förhoppningsvis går det inte troll i eurofrågan också. Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann formulerade det i gårdagens Svenska Dagbladet, som att det krävs en väsentlig omsvängning i opinionen för en att en ny omröstning ska bli aktuell. Mycket klokt och riktigt konstaterat, och där är vi inte än, även om vi nu kan se en opinionsmässig förändring. I Svenska Dagbladet publicerades i går en sifomätning som visar att svenskarna på senare tid blivit mer positiva till att gå med i euron. 42 procent svarade ja, 47 procent nej och 11 procent visste inte. Om man jämför med Statistiska centralbyråns (SCB) siffror från i maj, är det en tydlig ökning av euroanhängarna. I den mätningen var endast 34 procent positiva till ett införande av den gemensamma valutan i Sverige. En förklaring till detta är säkert den senaste tidens finansoro. Euron klarar sig klart bättre än den svenska kronan i jämförelse med dollarn. Oavsett opinionsläget i dag så är det viktigt att hålla liv i frågorna om den gemensamma valutan och om folkomröstningar. Vilka fördelar och nackdelar finns med euron i dag och framöver? Har de olika sidornas profetior slagit in? Har ja-sidan rannsakat sig själv tillräckligt kring varför omröstningen förlorades? Det blev ju väldigt tyst väldigt snabbt efter förlusten. I ett Europa där ekonomierna allt mer hänger samman, där till och med delar av det forna Sovjetunionen i dag handlar med euro, är det på sikt en omöjlighet för Sverige att stå utanför. Frågan är när Sverige och svenskarna är redo att ta steget.
Kolumnen
Ola Mårtensson