Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kring midnatt mellan torsdagen och fredagen blev Bridget Phillipson den förste att ta hem ett mandat i årets brittiska parlamentsval. Hennes lilla valkrets Houghton and Sunderland South i nordöstra England är en säker Labourvalkrets. Vid förra valet fick hon över 60 procent av rösterna - i år 50,3. Hon var ohotad, men de konservativa gjorde ett starkt ryck. Högervinden märktes även i Phillipssons röda valdistrikt.Hur liten vinstmarginalen än är i valkretsarna gör det brittiska valsystemet att det endast är den med flest röster som tar hem kretsens mandat. Orättvist tycker säkert somliga. Bland annat Liberaldemokraterna som kräver att Storbritannien ändrar valsystem och inför ett proportionellt, liknande det vi har i Sverige. Liberaldemokraterna talar i egen sak. De är hårt drabbade av systemet. Partiet har nått ett resultat på cirka 23 procent av rösterna, men får endast omkring 9 procent av platserna i parlamentet. Frågan om valsystemet kan komma att inverka på vem som kommer att residera i 10 Downing Street framöver.Den ene ser konfunderad ut, den andre ser besviken ut och den tredje ser minst sagt snopen ut. Bilderna på de tre huvudmotståndarna är talande för det valresultat som de brittiska väljarna levererade på torsdagen. David Camerons förhoppning var ett lyft för hans konservativa parti som dessutom skulle ge honom majoritet i underhuset. Han fick lyftet, men inte majoriteten. Han leder numera Storbritanniens största parti med drygt 36 procent av britterna bakom sig och har lyckats med bedriften att rycka upp partiet efter en lång rad år av kriser och interna motsättningar. Gordon Brown ville fortsätta regera men förlorade rejält med röster i valet - omkring 29 procent av britterna röstade Labour och mandatmässigt går partiet bakåt med ungefär 90 mandat (av totalt 650). Man får gå tillbaka till 1983 för att hitta ett lägre stöd för Labour än årets och dessförinnan ända tillbaka till valet 1918. Brown har all anledning att se bekymrad ut. Kan han ens sitta kvar som ledare för Labour med historiskt så dåliga siffror? Han och Labour verkar blunda för verkligheten och enligt uppgifter i fredagens Daily Telegraph verkar partiet sträva efter att få tillstånd ett samregerande med Liberaldemokraterna. Den ständige trean blev trea också i år. Liberaldemokraterna med Nick Clegg i spetsen ryckte framåt efter den inledande partiledardebatten. Han såg ut att kunna bli en reell utmanare till Cameron och Brown om premiärministerposten. I medierna framställdes han som Storbritanniens svar på Barack Obama - en oursider. Men Liberaldemokraternas regeringsovana, oseriösa ekonomiska politik och partiets starka Europaengagemang - med bland annat krav på införande av euron i Storbritannien - verkar vara delar i att det till syvende og sidst bara var en procent fler britter som röstade på Liberaldemokraterna i detta val jämfört med förra.Under valrörelsen yttrade liberalernas Nick Clegg att hans parti anser att det parti med störst väljaruppbackning är det parti som ska försöka bilda regering. Det är en högst rimlig uppfattning. Men det kommer att bli svårt. I ett läge där inget av de tre stora partierna har majoritet ställs frågan om vilka eftergifter och krav som kommer att bollas mellan dem. Dessutom sitter också representanter för åtta mindre partier med mellan ett och åtta mandat i parlamentet. Är dessa att räkna med?Storbritannien fick inte vad landet är betjänt av - en stabil konservativ majoritetsregering. Underskotten i ekonomin blir större för varje dag och pundet faller i osäkerhetens politiska landskap. En intensiv period av regeringsförhandlingar är inledd. Må den bli kort.
