Fru Fortuna och förtroendet
Hård match. För Fredrik Reinfeldt hårdnar förtroendematchen mot Göran Persson Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är inte mycket väljarna kan göra inför detta flagranta röstköp med deras egna pengar, än att rycka på axlarna och cyniskt konstatera att sådana äro politikerna - det vill säga vissa av dem.
Det är ju ett ytterst litet fåtal som får tillfället att omedelbart sända signaler uppåt, de som blir kontaktade av Sifo, Skop, Demoskop och Temo och tillfrågas om sina sympatier för partierna och deras ledare. Detta lilla fåtal förefaller dessutom föga benäget att reagera starkt på vare sig den ena eller andra händelsen i den politiska sfären. Detta må irritera våra politiker och deras professionella medhjälpare. Men i grunden är det ett sunt beteende, att i alla fall vänta lite innan man tycker det är dags att eventuellt framträda som förebud om en trend.
I helgen publicerade Aftonbladet en ny mätning som Sifo gjort av förtroendet för partiledarna. Efter en vecka då kända statsvetare och opinionsmätare närmast slagits om att ta heder och ära av varandra, ifrågasätta varandras metoder och drivkrafter, så finns kanske extra fog för att se med lite distans på en mätning, när 972 tillfrågade framställs som representativa för miljoner väljare.
Men opinionssiffror har nu en gång en speciell magi. Liksom idrotten får även den politiska kraftmätningen näring av sina, mera provisoriska, resultatnoteringar.
Slående med den senaste mätningen av förtroendet för partiledarna är att alla minskar. Statsminister Göran Persson ökar visserligen med en procent till 33, men förtroendet för honom sjunker tydligt i det egna partiet. Han förblir ensam om att ha sämre siffror än det egna partiet.
Aftonbladets politiska reporter Lena Mellin skriver att statsministern "klarat sig oanfrätt genom vårens skandaler". Det är sannerligen att se positivt på Perssons pinsamma situation.
Förtroendet minskar både för miljöpartiets språkrör och vänsterpartiets Lars Ohly, den senare på 10 procent, att jämföras med Gudrun Schymans 40 på sin tid. Och väljarna tycks inte imponerade av miljöpartiets framgångar i budgetförhandlingarna.
Alliansens inofficielle statsministerkandidat Fredrik Reinfeldt sjunker i Sifo från 48 till 43 procent. Han är alltså klart överlägsen Göran Persson och, sett från andra hållet, är det en styrka att han också är den partiledare med den minsta andelen negativa.
Det passar nog Reinfeldt och moderaterna, nya så väl som gamla, att vara "lagom" störst i Alliansen. Det underlättar samarbetet. Men kanske är det inte så bra om det sker genom att komma in i en negativ mediespiral. Massmedierna har på senare tid, genom stoff Reinfeldt själv medverkat till, presenterat en något annorlunda bild av den politiker som vunnit så stort förtroende. Sant eller ej det han sagt, en del hade bättre varit osagt, både för stämningen inom moderaterna och relationen till Reinfeldts partners.
Folkpartiets Lars Leijonborg och kristdemokraternas Göran Hägglund minskar något i Sifo. Störst är nedgången för Maud Olofsson. Sannolikt är en orsak hur centerns förslag för att bekämpa den höga arbetslösheten bland ungdomar presenterats i vissa medier. Rubriker och påannonser har handlat om "centerns förslag att minska anställningstryggheten för ungdomar".
Man får hoppas att väljarna tänker till en gång till och inte låter sig luras av LO och socialdemokratin. Centern inbjuder till diskussion om åtgärder för jobb till unga. Detta är värt något annat än stenkastning - och argument som hämtade från någon socialdemokratisk mejlkampanj och den av Pariskravallerna inspirerade SSU-basen Anna Sjödin.