Frihetskämpen från Knohult
Daniel Bergström gör i dagens kolumn en betraktelse kring varför Åsa-Nissefilmerna vann folklig popularitet men inte Harry Scheins och kulturetablissemangets gillande.
Foto: -
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
decennium då både Abba och äktenskapet fick sig en släng av tidsandan. Men mest intensiv var ändå avskyn för Åsa-Nissefilmerna. De fick stå som symbol för allt bakåtsträvande, reaktionärt, politisk omedvetet och fördummande.Men filmerna om den upp-
finningsrike småbrukaren från Knohult vid sjön Ylens stränder (som aldrig visas syssla med något egentligt jordbruk) är, osannolikt nog frestas man att tillägga, en av svensk films mest massiva succéer någonsin. 20 filmer producerades mellan 1949 och 1969 och de sågs av miljonpublik när de visades på bio, och av ännu fler när de
repriserades på TV. Ännu på 80- och 90-talen hade Åsa-
Nissefilmerna lätt orimliga
tittarsiffror så fort de visades.Jag tror att det finns en
enkel förklaring till filmernas popularitet. De är populära av precis samma anledning som den socialdemokratiske
kulturväktaren Harry Schein ville bannlysa dem. För det första minde filmerna om det gamla Sverige, innan miljonprogram och kulturvänster. En idylliserande bild av den pastorala friden i det förhatliga
Fattigsverige som man nyss
hade lämnat var i 70-talets framåtblickande Sverige djupt politiskt inkorrekt. Men de slog just därför an en sträng hos den generation svenskar som lämnade landet och flyttade till staden. Svenskarna klippte av mångtusenåriga band till landsbygden och bytte det kärva, men på sitt sätt fria, liv de levde där mot ett välordnat men främmande liv i
nybyggda förorter. Inte konstigt då att Åsa-Nisse sågs av miljonpublik.Men etter värre för Harry Schein och hans gelikar var det motsträviga frihetskynne som löper som en röd tråd
genom filmernas harmlösa (och, måste man erkänna,
ibland tramsiga) buskis. Över Nisses och kumpanen Klabbarparns tjuvjakt, tjuvfiske och ständiga motspänstighet mot alla världsliga auktoriteter vilar en doft av anarkism. Åsa-Nisse är en landsbygdsrebell, en frihetsfrontare i en gudfruktig småländsk torpares skepnad.Det var detta som gjorde Åsa-Nisse omöjlig. Det gick inte att infoga honom i det prydliga svenska folkhemmet. I Åsa-Nisses universum finns inga myndigheter, med möjligt undantag av landsfiskal Klöverhage. Att föreställa sig daghem, försäkringskassa och flerfamiljshus med tvättstuga i Knohult låter sig helt enkelt inte göras.Åsa-Nisse var allt som det
socialdemokratiska efterkrigstida Sverige inte var. Åsa-Nisse gjorde revolt, han var en
rebellisk odalman med muskedundret vänt mot allt det fula i moderniteten. Därför blev han hatad av Harry Schein. Men vinden vänder alltid till sist. Lagom till jul i år har en tjugoförsta Åsa-Nissefilm premiär. Med Kjell Bergqvist i titel-
rollen. Fan tro’t.