DEBATT: Freden är långt borta

"De senaste veckorna har debatten i landet med rätta fokuserat på läget i Irak. Men Irak är inte den enda avgörande frågan i Mellanöstern."
Så sa president George Bush i juli. Han kunde lika gärna säga det i dag, eller ha sagt det tidigare under sin tid som president, sedan USA gick i krig mot Saddam Hussein i mars 2003.
För drygt fem år sedan uttalade sig Bush som förste amerikanske president klart för bildandet av en palestinsk stat vid sidan av Israel. Vita huset brukar påpeka detta för att bemöta kritiken för passivitet, sedan USA spelade en viktig roll för 90-talets fredsprocess.

President Bill Clinton gjorde närmast desperata försök att rädda fredsverket under sina sista månader i Vita huset. Clintons resultatlösa övningar verkade avskräckande på Bush-administrationen, som dessutom 11 september 2001 fick annat att tänka på.
I dag är det som oegentligt brukar kallas Mellanösternkonflikten ingen prioritet för USA, därför att man har större bekymmer.

Utsikterna "har aldrig sett dystrare ut". Inget kommer att hända förrän om ett par år. Med en ny president i USA. Av olika skäl har Bush-administrationen inte varit konstruktiv.
Bedömningen är Jon B. Altermans. Denne forskare och publicist med Mellanöstern som specialitet besökte nyligen Sverige, sponsrad av USA:s utrikesdepartement, en tidigare arbetsgivare. Han var rådgivare åt den grupp med framstående republikaner och demokrater som i fjol till president Bush lämnade förslag om Irak av samma dignitet som i dagarna tillmäts generalen David Petraeus lägesrapport.

President Bush inbjuder i höst till en konferens med israeler, palestinier och deras grannar. Deltagarna förutsätts stödja en tvåstatslösning, ta avstånd från våld, erkänna Israels rätt att existera och hålla sig till alla tidigare överenskommelser mellan de två parterna.
Tanken är att dessa goda krafter skall försvaga de onda krafterna. Bush pekar ut Hamas, som nu har hela makten i Gaza-remsan, samt dess sponsorer Syrien och Iran.

Överlag har Bushs initiativ bemötts reserverat. Det anses komma för sent under hans ämbetsperiod för att upplevas seriöst. Det berör inte det akuta problemet med hanteringen av det terroriststämplade Hamas. I ett och ett halvt år har världssamfundet förgäves försökt att försvaga denna rörelse som vann det palestinska parlamentsvalet i januari 2006 - med Israels utplåning på programmet.
En orsak till låga förväntningar är att både politiker och allmänhet i Israel nu och tiden framöver föredrar att inte ta några risker. Inte heller på den palestinska sidan finns någon som både vill och kan träffa nydanande effektiva avtal. President Mahmoud Abbas har stöd av USA och ett antal arabstater, men saknar enligt Alterman respekt även i sin närmaste omgivning.
Israels, USA:s och EU:s officiella linje är att man inte kan ha Hamas som motpart.
Den hoppfulla utvecklingen på Nordirland har nämnts som exempel på att det till sist kan löna sig att förhandla med "terrorister". Apropå detta skriver Israels ambassadör på Irland i New York Times att Hamas inte kan jämföras med IRA. Hamas av religiös extremism präglade ideologi skulle vara oförenlig med kompromisser.
Men enligt Alterman är stämningen i Israel den att Hamas blir förhandlingspart - senare, och på villkor som inte föreligger nu. Alterman föreslår en politik mot Hamas av vad han kallar "trojanska morötter":
- Min erfarenhet av människor som säger extrema saker är att de kan förändras. En del är enbart mördare, men? folk förändras på grund av sina intressen.
Återstår att se vilket intresse det är som kan förmå Hamas att överge konstaterandet i stadgarna från 1988, att Palestina är helgat åt muslimer till domens dag och att Israel existerar bara tills det eliminerats av islam, liksom islam eliminerat dess föregångare? (SNB)

Debatt: Freden är långt borta