Från förmyndarsamhälle till frihetssamhälle

I höstas träffade jag landstingspolitikern Anders Andersson inför hans skifte av politisk plattform. Nu har jag träffat honom igen, för att känna honom på pulsen efter de första månaderna som riksdagsman.

Västervik2010-04-07 00:05
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns riksdagspolitiker som kan värma bänkarna i plenisalen i åratal utan att de syns eller får någon framträdande position. Och så finns det andra som knappt hinner innanför dörrarna till riksdagsfoajen förrän uppdragen och uppmärksamheten vid sidan av grunduppdraget blir påtagliga. Kristdemokraten Anders Andersson från Järnforsen tillhör den senare kategorin.De flesta av oss har säkert drömmar och förväntningar om nya projekt i livet. I privatliv och arbetsliv. När jag samtalade med Anders Andersson inför hans riksdagsdebut i höstas, gick det inte att ta miste på entusiasmen och förväntningarna på det nya uppdraget. När jag nu träffade honom, var det en, om inte än mer, entusiastisk Andersson som tog emot på sitt riksdagsrum. Förväntningarna finns kvar, även om omständigheterna har förändrats något.- Fem kvällar i veckan är jag inte hemma förrän efter 21-nyheterna, säger han. Och då har redan den ganska morgontrötta riksdagsmannen varit uppe och i gång sedan tidig morgon. En viktig del i riksdagsarbetet är att träffa medborgare och besöka arbetsplatser i länet. Det hinns med, men inte i den omfattning som Anders Andersson hade hoppats på. Och inte undra på det. Ganska snart efter att han blivit riksdagsledamot valdes Andersson till ordförande i den nationella gruppen som ska ta fram Alliansens nya hälso- och sjukvårdspolitik. En unik plattform. Men som också gör att han slits ännu mer mellan lokala besök och nationella uppgifter. Det är klassiskt att politiker ofta slits mellan just dessa delar i uppdraget. För mycket i huvudstaden - då tycker väljarna ibland att personen är osynlig på hemmaplan, samtidigt som politikern kan röna politiska framgångar i sakpolitiken just på grund av att han eller hon har andra uppdrag. Sett utifrån en medial och politisk horisont har han under den korta tiden sedan i höstas hunnit bli rankad av Dagens Media som en av de mest inflytelserika politikerna och debattörerna i hälso- och sjukvårdsfrågor i landet. Hur väljarna hemma i länet reagerar vet vi inte förrän i september.När vi träffades innan inträdet i riksdagen talade Anders Andersson om plusvärden för Kalmar län - för att ha honom som riksdagsman. Jag frågar honom om han nu som riksdagsledamot känner att han är ett plusvärde för länet och i så fall hur. Han menar att han indirekt genom uppdraget i alliansens hälso- och sjukvårdsgrupp ger länet en möjlighet att vara med i utformningen av den nya politiken. Detta bland annat genom att han inte sällan har Kalmar län som referens. Han nämner att han är för leden träffade läkare och sjukhusdirektören i Västervik. En annan plusfaktor nämns: han trycker på för infrastrukturen i norra länet. Senast när han i en frågestånd med statsministern lyfte fram alarmerande statistik kring kommunikationssituationen för vår del av landet.Inom hälso- och sjukvårdspolitiken framhäver Andersson tre viktiga reformer som genomförts och som hans parti drivit. Vårdvalet, kömiljarden och avmonopoliseringen av apoteken. Och när vi diskuterar den övergripande politiska linjen är den tydlig:- Politiken handlar om att gå från ett reglerat förmyndarsamhälle till ett respektfullt frihetssamhälle, säger Anders Andersson. Och vi börjar diskutera föräldraförsäkring och partiledaren Göran Hägglunds "Verklighetens folk-tema". Att familjerna ska ha frihet att stå utanför den styrning som politiker gärna vill göra av exempelvis föräldraförsäkringen, är en självklarhet för Andersson. Som han uttrycker saken: "Det goda samhället uppstår när barn och vuxna känner att livspusslet är i harmoni". Familjer är olika, livspusslet också.Själv engageras jag av det frihetliga tilltal som bland annat KD-ledaren, men som också Anders Andersson, har som utgångspunkt. Samtidigt finns det delar i KD:s politik som osar förmynderi. Att slåss för att behålla Systembolagets monopol, till exempel. Hur rimmar det egentligen med de frihetliga värdena? Och är det inte inkonsekvent att vilja avskaffa ett monopol - Apoteket och vilja behålla ett annat - Systembolaget? Andersson menar att utgångspunkten i en restriktiv alkoholpolitik handlar om frihet. "Frihet från förnedring", säger han bland annat och tillägger att det handlar om att visa solidaritet i alkoholfrågorna för att inte försätta människor i ofrihet.Att ha en principiell hållning i alkoholpolitiken - att monopolet ska skrotas är en sak. Samtidigt är det ganska lätt att känna sympati för Anderssons resonemang. Frihetsfrågorna är inte alltid enkla, men så oerhört viktiga att diskutera i vårt genomreglerade samhälle. I den diskussionen är KD en kraft att räkna med.