Förvärrade problem i Östersjön
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När den svenska vårfloden med sina närsalter nu dessutom möter flodvattnet från översvämningarna i Centraleuropa blir resultatet svåra algblomningar. Riskerna för en accelererande process ter sig enligt experterna hotande nära.
Måste vi som lever runt Östersjön finna oss i detta som något ofrånkomligt?
Oberoende av om det är utsläppen av fosfor eller kväve som bär huvudansvaret, så släpper vårt svenska jordbruk ut mycket mer näringsämnen per person än Polen och de baltiska staterna. Utsläppen av fosfor är ungefär dubbelt så höga per person i Sverige som i Polen, av kväve fyra gånger så höga.
Att bara ropa på investeringar i andra Östersjöländer håller inte när det gäller jordbruket. Utsläppen måste minskas både hos oss som är värstingar och i de länder som har ett lågintensivt jordbruk men fler människor.
Och vi hävdar att det finns lösningar. Ännu kan vi hejda utvecklingen och vända den, genom att minska utsläppen redan vid källan. Det kräver betydande systemförändringar i jordbruket i alla berörda länder - men det skulle vara möjligt.
Det visar slutrapporten från BERAS-projektet, där ett 30-tal forskare i åtta länder har studerat ekologiska gårdar och livsmedelssystem under tre år.
Jordbruket har på statens inrådan investerat sig in i en felaktig struktur som innebär koncentrerad djurhållning i södra Sverige där jordarna är mest känsliga för urlakning. Denna "strukturrationalisering" inleddes på 60- och 70-talen och fortgår alltjämt. Det är dessa hårt specialiserade jordbruk som står för de största utsläppen av kväve- och fosforföreningar.
I ett ekologiskt kretsloppsjordbruk med balans mellan djurantal och areal kan det mesta av kvävet och fosforn återanvändas, och förlusterna till miljön alltså kraftigt minskas.
I Estland, Lettland och Litauen ligger stora arealer som tidigare varit kolchoser ännu obrukade. Men nu börjar marken att exploateras. I Polen dominerar ännu det småskaliga jordbruket - men driftiga bönder har börjat planera för specialiserad stordrift.
För Östersjöns skull kan vi vara tacksamma för att de nya EU-länderna ännu inte i stor skala hunnit utveckla sitt jordbruk efter vår modell. Men vad händer om de gör det?
Beräkningar i BERAS-projektet visar att de totala kväveutsläppen till Östersjön skulle öka med över 50 procent, en katastrof för havet.
Skulle alla länder kring Östersjön däremot successivt ställa om till ekologiskt kretsloppsjordbruk - i kombination med lokala marknader och mindre transporter - skulle vi minska de totala utsläppen från jordbruket med 50 procent och fosforöverskottet skulle elimineras.
Vi skulle spara fossil energi som går åt för att tillverka handelsgödsel, transporterna skulle minska, den biologiska mångfalden skulle öka genom mindre kemisk bekämpning och ökad vallodling. På landsbygden skulle samverkan mellan människor öka, och därmed livskvaliteten.
Vi står inför ett vägval.
Men tystnaden kring de verkliga orsakerna bakom Östersjöns tillstånd och alternativa lösningar har varit påfallande. Är villkoren för att vända utvecklingen för kostnadskrävande? Hotar de alltför starka ekonomiska intressen?
Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist förklarade vid BERAS-projektets slutkonferens i januari att hon har en ambition att göra det rätta vägvalet - och göra det nu.
Bland jordbrukarna säger sig sju av tio vara beredda att ställa om till ekologiskt, enligt tidningen ATL. Men det finns också konventionella odlare som gjort stora investeringar i specialiserat jordbruk.
För att påverka utvecklingen krävs ekonomiska styrmedel, morötter. Opinionen måste väckas eftersom frågan inte enbart berör jordbruket. Vi konsumenter behöver lära oss att prioritera mat från bra odlingssystem. Först då tar vi ett verkligt ansvar för Östersjön.
DEBATT
Artur Granstedt och Per Berg är docenter vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Olof Thomsson är agronomie doktor vid Stiftelsen Biodynamiska Forskningsinstitut. Markus Larsson är doktorand vid Mälardalens högskola. Thomas Schneider är filosofie doktor vid Stockholms universitet.