Försvaga inte strandskyddet!
Strandskyddet. Naturskyddsföreningen i Tjust befarar att strandskyddet kommer att försvagas om man flyttar över det till plan- och bygglagen.Foto: Matilda Ahl
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Rätten till stränderna är vår gemensamma rikedom - och vårt ansvar. Den är en viktig del av allemansrätten som alla svenskar har all anledning av vara stolta över. Skyddet för stränderna har urholkats genom att många kommuner alldeles för generöst, och dessutom felaktigt, ger dispens så att stränderna bebyggs och exploateras. Tillämpningen av lagen måste skärpas menar Naturskyddsförbundet i Kalmar län.
Vem ska ha privilegiet att strosa utmed en strandkant, kanske se spåren efter bäver, glimten av en kungsfiskare, kika på grodyngel och visa för barnen, doppa tårna eller strandsätta en barkbåt?
Naturskyddsföreningens svar är alldeles självklart: Alla. Rätten till stränderna är vår gemensamma rikedom - och vårt ansvar. Den är en viktig del av allemansrätten som alla svenskar har all anledning av vara stolta över.
Vi har under lång tid med stigande oro sett hur skyddet för stränderna urholkats genom att många kommuner alldeles för generöst, och dessutom felaktigt, ger dispens så att stränderna bebyggs och exploateras. Tillämpningen av lagen måste skärpas. Det krävs i dag, enligt lagen, särskilda skäl för att kommunen ska kunna ge dispens. Samtidigt finns det kommuner som tycks tro att det, tvärt om, krävs särskilda skäl för att inte ge dispens. Det innebär i praktiken att allemansrätten urholkas och stränderna privatiseras.
På senare tid har diskussionen handlat om att en uppluckring av strandskyddet är viktig för lokala näringsintressen. Att få möjlighet att bygga hus och bo strandnära skulle kunna locka fler storstadsbor att flytta till glesbygden. Men för de flesta som byter bostadsort är arbetstillfällen och service avgörande. En vacker natur och närmiljö med lättillgängliga stränder är däremot en viktig livskvalitet som gör att många stannar i en trakt, även om det är ont om jobb och samhällsservicen försämras. I diskussionen om att utveckla landsbygden måste det ändå vara viktigast att utveckla möjligheterna för de människor som bor där. Det är en angelägenhet för samhället att slå vakt om stränderna så att alla ska ha möjlighet att njuta av friluftslivet nära vatten och för att skydda viktiga livsmiljöer för växter och djur.
Antalet dispenser från strandskyddsbestämmelserna har ökat sedan kommunerna fick möjligheten att, genom delegation från länsstyrelserna, själva fatta beslut i dispensärenden. Antalet dispenser är särskilt stort i vissa kustkommuner. Hur lagens bestämmelser tillämpas idag är alltså ett av de största problemen. Varken länsstyrelser eller Naturvårdsverket har tid eller möjlighet att följa upp och överklaga ärenden i den omfattning som de borde.
Det nu liggande reviderade förslaget på strandskydd lägger ytterligare ansvar på länsstyrelserna bland annat genom förslaget om så kallade områden för glesbygdsutveckling. Vi förstår inte hur kommuner med begränsade resurser och bristande kompetens på ett tillfredsställande sätt ska ha möjlighet att utreda och lägga förslag till glesbygdsområden med tillräcklig hänsyn till friluftsliv och biologisk mångfald. Och hur ska länsstyrelserna kunna granska och godkänna områden om de inte tillförs ytterligare resurser.
Vi anser att det finns stor risk att de nu föreslagna ändringarna i praktiken kommer att leda till en ytterligare försvagning av strandskyddet, tvärtemot lagens grundläggande mening och utan att man till fullo sett de långsiktiga konsekvenserna.
Utan garantier för att det blir en skärpning av tillämpningen och en förstärkning av länsstyrelsernas resurser för att granska och överpröva dispensbeslut, säger vi nej till det reviderade förslaget .
Kommun- och landstingsförbundet har presenterat ett förslag om att flytta över strandskyddsbestämmelserna från miljöbalken till plan- och bygglagen, alltså från en skyddslagstiftning till en planlagstiftning, och öka kommunernas inflytande ytterligare. Naturskyddsföreningen är helt emot en sådan lösning som i praktiken skulle utradera dagens strandskydd och många års strävanden med att bevara stränderna för friluftslivet och den biologiska mångfalden.
De första strandskyddsbestämmelserna kom på 1950-talet, och strandskyddet som det ser ut i dag härrör från 1970-talet. Det innebär i stort att det i hela Sverige är förbjudet att genomföra en rad åtgärder (till exempel byggnation, utgrävningar, hamnanläggningar) inom den strandskyddade zonen, som vanligtvis sträcker sig 100 meter (längs Kalmar läns kusten dock mellan 100 och 300 meter) från såväl land- som vattensidan av strandkanten vid kuster, sjöar och vattendrag. Vi tycker att de nyligen av länsstyrelsen i Kalmar län antagna strandskyddsbestämmelserna för vår kust är en bra kompromiss som tar hänsyn till såväl allemansrätt som behovet av tillgång till kustbebyggelse.
Att överföra strandskyddet till plan- och bygglagen (pbl) som Sveriges kommuner och landsting nu föreslår, skulle kraftigt försvaga strandskyddet eftersom det i praktiken innebär att det generella strandskyddet försvinner, och därmed blir det en försämring av allemansrätten. En tillståndsprövning på kommunal nivå, istället för nuvarande dispensprövning av länsstyrelse, innebär en väldig försvagning av skyddsnivån, och för det stora flertalet områden blir skyddet näst intill obefintligt och helt beroende av kommunernas goda vilja.
Redan i dag pågår en snabb exploatering av stränder på många håll i landet, trots det generella strandskyddet. Det stora antalet dispenser varje år (3 000-4 000 per år) leder till att allt fler stränder ändå privatiseras. Ett ökat bostadsbyggande inom strandskyddat område skulle i större delen av landet ytterligare förstärka segregationen på bostadsmarknaden. De som idag bor på orten skulle utestängas från strandområdena för att ett fåtal skall få njuta av naturens skönhet. Genom strandskyddet har vi hittills undvikit att helt privatisera våra stränder.
Det finns många andra sätt att stödja glesbygdens utveckling som gynnar både de boende och naturen. Privata bryggor gynnar en liten exklusiv grupp. Att utveckla ekoturism med fiske, paddling och andra upplevelser i levande strandmiljöer gynnar alla som njuter av att komma nära vattnet, vill lyssna till vinden som susar i vassen och sävsångarens melodi.
Vi vädjar nu till vårt läns riksdagspolitiker att tänka långsiktigt och förnuftligt. Försämra inte dagens strandskydd utan se till att förbättra där det behövs och behåll det som redan är bra!
DEBATT
Björn Holm är ordförande i Naturskyddsföreningen i Tjust (lokal krets inom Svenska Naturskyddsföreningen).