Företagandet är ett högriskprojekt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Enligt ITPS startade cirka 35 000 nya företag under 2001. Siffran är avsevärt lägre än den officiella statistiken. Orsaken är att utredarna rensat bort ombildningar av bolag och nya dotterbolag. Dessa finns med i den statistik regeringen hänvisar till som bevis för att nyföretagandet ökar.
80 procent av företagen som startades var enskilda firmor, resterande aktiebolag. De flesta bolag startades av personer som ville prova på företagande vid sidan om en anställning. Det är också i den gruppen som de flesta företagen läggs ned.
Den som är anställd inser ofta att eget företag inte är värt priset i form av uppoffringar och förlorad trygghet.
Av de överlevande företagen är det mindre än hälften som kan försörja en person. Eller, som det uttrycks i rapporten, där företagaren arbetar mer än 35 timmar i veckan.
Överlevnaden är avsevärt högre i företag som startas i syfte att skapa en heltidsförsörjning. I den här gruppen är andelen aktiebolag också högre. Två av de viktigaste överlevnadsfaktorerna som identifieras är:
Äldre företagare klarar sig bättre än yngre.
Företagare som vet hur socialförsäkringssystemet fungerar klarar sig bättre.
ITPS utvecklar tyvärr inte dessa punkter. En inte alltför vågad teori är att äldre personer har mer erfarenhet och ett större nätverk, ofta också gamla kunder från tiden som anställda. I fråga om socialförsäkringen handlar det troligen om att företagarna insett att de är avstängda från ett system som de betalar fulla avgifter till och köper sig ett privat försäkringsskydd.
Av överlevarna är det bara 17 procent som kan ta ut en lön som ligger på samma nivå eller högre jämfört med vad de hade som anställda. 20 procent kan nätt och jämt försörja sig på sitt företagande och resterande har små eller inga försörjningsmöjligheter genom sitt företagande.
Överför man detta till hela gruppen nystartare 2001, innebär det att mindre än tio procent efter tre år kan ta ut en anständig lön ur sitt företag.
Slutsatsen är att eget företagande är ett högriskprojekt med 90 procents risk att misslyckas.
Det finns en stor brist i ITPS-undersökningen. Utredarna har inte följt upp vad som hände med de 10 000 företag som försvann. Vilka blev konsekvenserna för dem som inte klarade sig, hur många privata hem såldes på exekutiv auktion, hur många människor kommer att vara skuldsatta och jagade av kronofogden resten av livet? Jag hoppas att ITPS, Riksrevisionen eller någon annan gör en kartläggning av tragedierna i spåren av eget företagande.
DEBATT
Janne Näsström, Fårhult, är småföretagare.