Fördelen med privatisering av sjukhus
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag arbetar sedan några år som konsult för Närsjukvården Österlen AB, helägt av Praktikertjänst, som driver Simrishamns sjukhus och primärvården på Österlen. Mitt perspektiv är således den privata vårdens. Tyvärr har VT missuppfattat vad privat vård är, vilket gör kritiken kontraproduktiv. Sjukhuset i Simrishamn ägs av landstinget, Region Skåne som det heter. Driften är utlagd på entreprenad. Det är en entreprenad som innebär att politikerna bestämmer inriktning och mål och tilldelar verksamheten dess resurser. Avtalet är skrivet så att politikerna och därmed medborgarna har bättre insyn i den privata verksamheten än i de offentligt drivna sjukhusen.
Praktikertjänst övertog driften i Simrishamn 2001. Då gick sjukvården på Österlen med växande underskott. I dag har ekonomin vänt och bolaget redovisar vinst. Samtidigt har vården anpassats till befolkningens behov och inom viktiga områden förbättrats. Vinst är ett värdeladdat ord, men i Simrishamn mildras det av att Praktikertjänst är ett personalkooperativ. Bara vårdutövare med legitimation får äga aktier i företaget.
Vad var det som hände i Simrishamn, som gjorde att ekonomi och vårdkvalitet vände uppåt? Alla organisationer, offentliga och privata, blir med åren förstenade. Omvärlden utvecklas men organisationen står stilla. Till sist blir organisationen till för sin egen skull och kunden/patienten betraktas som ett problem.
Vid privatiseringen i Simrishamn rycktes organisationen upp med rötterna och en ny kunde formas av den nye huvudmannen. Men det var fortfarande politikerna som pekade ut färdriktningen genom ett visionsarbete som heter "Skånsk Livskraft". Sjukvården i Simrishamn har på det här sättet kunnat formas efter flertalets behov, inte utifrån vad som är lönsammast för entreprenören. Österlen har en stor andel äldre invånare, vilket innebär att behovet av ortopedisk kirurgi, kvalificerad diabetesvård och liknande är större än i landet i övrigt. Därför har satsningarna gjorts på utvalda områden. Däremot måste invånarna åka iväg för andra behandlingar. Exempelvis finns ingen akutkirurgi i Simrishamn.
Den private entreprenören har alltså fått möjligheten av politikerna att skapa en spetsig och effektiv organisation. Inriktningen på enbart planerade operationer innebär att varje kirurg utför nästan dubbelt så många operationer om året som i genomsnitt i landet. Det ger lägre kostnader per ingrepp med högre kvalitet. Kirurgi är ett hantverk där träning är det enda sättet att bli duktig.
Region Skåne lät förra åter konsultföretaget Grufman Reje göra en utvärdering av privatiseringen, samt en jämförelse med offentligt drivna sjukhus. Den visar att entreprenören uppfyllt sina förpliktelser enligt avtal. Men det allra intressantaste i utredningen är en grundläggande skillnad mellan privat och offentlig vård, som utredaren pekar på. I offentlig vård är patienten en kostnad. I privat vård är samma patient en intäkt. Om jag blir sjuk, är jag mycket hellre en potentiell intäkt.
Men i Skåne har denna skillnad vållat problem som är en av de bakomliggande faktorerna till den nya stopplagen. De offentliga sjukhusen tjänar pengar på att ställa patienter i kö. Det är till och med så att långa köer används som påtryckningsmedel för att utverka mer resurser. I Skåne finns en vårdgaranti som innebär att patienten efter tre månader i kö har rätt att söka vård på annat håll i regionen. Säkerhetsventilen är det privata sjukhuset i Simrishamn, där man glatt opererar patienterna utan väntetid, eftersom patienter betyder intäkter.
Resultatet är att fler personer fått nya höftleder och blivit opererade för framfall och prostataförstoring. En stor vinst för folkhälsan i Skåne. Men samtidigt har regionens budget sprängts. Överskridandet är felräkningspengar i regionens stora budget, men politisk dynamit. Ingen bryr sig om att skattebetalarna fått fler operationer för pengarna och att kommunerna sparar när äldre efter operation klarar sig med mindre eller ingen hemtjänst. Tunnelseende är tyvärr inget ovanligt i politiken.
Den slutsats jag drar efter mina erfarenheter från Simrishamn är följande: Den stora fördelen med privatisering av sjukhus är inte den valfrihet som VT lyfter fram. Det är en tydlig uppdelning mellan beställare och utförare. Politikerna blir folkets företrädare som kan ställa krav på verksamheten. Det finns en tydlig motpart som tjänar på att erbjuda bra och effektiv vård. Exemplet från Simrishamn visar att de folkvalda kan få bättre insyn i privat verksamhet. Det är i mitt tycke aptitligare än en verksamhet där lekmän försöker detaljstyra medicinsk behandling och där lönsamheten ligger i att förvägra människor vård.
Brev till ledarsidan