Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Några valvakor har jag hunnit med som tidigare partipolitiskt aktiv. Magkänslan indikerar på att det ska gå vägen, så kommer vallokalsundersökningen minuterna efter att vallokalerna stängts. Magkänslan bekräftas. Och sedan, några timmars väntan, ett valresultat. Motsatsen har jag också upplevt. Magkänslan varslade om förlusten. Det var folkomröstningen om euron. Jag arbetade för ja-sidan och det var verkligen en underlig och allt för jippofixerad kampanj på många sätt. Men så bröts den abrupt av den tragiska händelsen - mordet på Anna Lindh - några dagar före valet. Och kampanjen som känts underlig från början förbyttes i en totalt surrealistisk känsla. Efter att ha delat ut valsedlar i vallokalerna begav jag mig till valvakan. Av förståeliga skäl - ingen feststämning. Så kom folkomröstningsresultatet. Sucken. Och så vandrade de flesta hem.Några månader efter valet 2006 uttalade sig statsvetaren Sören Holmberg om opinionsmätningar som talade starkt till Socialdemokratins fördel. Regeringen Reinfeldt var rökt - var hans budskap. Som om det inte ens skulle kunna tänkas bli en rejäl match. Men det blev det. Regeringen ligger på ett klart övertag i opinionen. Och de flesta minns väl att Socialdemokraterna ensamma hade opinionssiffror högre än de rödgrönas totala i dag, exempelvis i Sifos decembermätning 2007 då S fick över 44 procent. Men det var innan det rödgröna samarbetet kommit på plats och innan kompromisser och icke-kompromisser presenterats.Regeringsfrågan, och då om en eventuell vågmästarriksdag, har ringlat upp som en het potatis i valrörelsen - framförallt sedan Sverigedemokraterna etablerat sig mellan 4 och 7 procent i mätningarna.Sahlin & Co har gärna misstänkliggjort Alliansen i allmänhet och Reinfeldt i synnerhet för att försöka mörka att eventuellt göra sig beroende av SD. Det har varit oseriöst från början till slut. Trots tydliga ställningstaganden från Reinfeldt och Alliansen har Sahlin och hennes trojka kört på. Resultatet har blivit att SD fått mycket publicitet, som outsider, som ett parti det är synd om, som etablissemanget ratar. Bilden har efterhand förstärkts, exempelvis som när TV4 stoppades SD:s reklam och som när SVT inte lät partiet vara med i tv:s slutdebatt. Fast motiveringarna är tydliga - förstärks outsiderbilden. Lägg där till till att Jan Björklund alltid får politisk korrekt kritik för att han för fram integrationsfrågor på den politiska dagordningen.I gårdagens Dagens Industri resonerade Gunnar Örn i en krönika om SD:s strävan efter att hitta en nota för vad invandringen kostar, för att sedan stoppa invandringen och ta dessa pengar till sina pepprade satsningar. Örn konstaterar: "För politiker, som vill hitta pengar till dyra reformer åt sina egna väljare, är det mycket bättre att underlätta för nya växande företag än att försvåra för människor som söker sig hit för att hitta arbete."Det är precis också vad valrörelsens viktigaste fråga gäller - hur det skapas förutsättningar så att nya jobb kan skapas. Det är jobbpolitiken i kombination av en värdeorienterad politik, som genomsyrar politikens alla områden med ledord som öppenhet, frihet, ansvar, flit och god moral, som leder fram till lösningar på de problem som finns i samhället.som ett brev på posten; i torsdags kom nya siffror från Statistiska Centralbyrån (SCB) om arbetslösheten. De talar tydligt till regeringens fördel. Anders Borg höll vid ett torgmöte i Stockholm på torsdagen upp en socialdemokratisk valaffisch från tidigare i år. På den står tryckt - 466 000 arbetslösa. Anders Borg har korrigerat - nu är siffran 370 000. Samtidigt visar siffrorna också att ungdomsarbetslösheten minskar. Man ska inte vara nöjd med hundra tusentals arbetslösa människor. Det är inte Borg och han har en politik för att få ännu fler i arbete. Men han och regeringen kan vara stolta över att ha vänt trenden efter efterkrigstidens värsta ekonomiska kris. En sak är ställt utom allt tvivel. Sverige behöver ha en majoritetsregering som tydligt kan peka ut kursen för nästa mandatperiod. Magkänslan indikerar på att det kommer att gå vägen för Alliansen i morgon. Men också på att Sverige kommer att få ett nytt riksdagsparti.
