Romerna är EU:s största etniska minoritet, mer än tio miljoner människor spridda i alla medlemsländerena. År 2011 satte EU upp målet att romerna skulle vara integrerade till år 2020. Till dess skulle diskriminering avskaffas, likaså oacceptabla skillnader i fråga om hälsa, utbildning, jobb och bostad.
Men när EU-parlamentet den nionde oktober skulle debattera EU:s projekt och resultat var det i en stämning av kris – med den svenska polisens registrering av romer som nytt inslag i eländeskatalogen.
Enigheten är stor om att dagens situation för romerna som kollektiv är otillständig. Både av moraliska, humanitära och krasst ekonomiska skäl är nödvändigt att romernas utanförskap bryts upp. Men i massmedia tycks romerna fast i rollen som offer – eller förövare. Just nu illustreras detta i fransk politik.
den elfte oktober dömde en domstol i Nancy 26 av 27 romer från Kroatien skyldiga till att ha tvingat barn att stjäla. Huvudman i ligan var en 66-årig kvinna.
Detta är stoff för de främlingsfientliga inför viktiga val nästa år.
Men den andra sidan har också mobiliserat – till stöd för en 15-årig flicka som med sin familj bryskt avvisats till Kosovo. Den kriminellt belastade pappan kommer därifrån. Hans barn är födda i Italien.
När Frankrikes president Sarkozy 2010 beordrade rivning av romska läger och utvisning jämförde EU-kommissionären Viviane Reding detta med nazisterna. Frankrikes inrikesminister Manuel Valls, socialist, har nu blivit en av landets mest omtyckta politiker på att säga att Balkanromerna är omöjliga att anpassa till franskt liv.
I EU-parlamentets debatt den nionde oktober påpekade Reding, mot bakgrund av innehållet i vissa inlägg, att romerna är människor. Och EU-medborgare.
Men alldeles för sällan spelar romer rollen som beslutsfattare i politiken.
Ett lysande undantag, just i EU-parlamentet, är Livia Jaroka, knuten till Ungerns regeringsparti Fidesz och med i samma partigrupp som svenska moderater och kristdemokrater. Hennes fattiga föräldrar hade krävt att hon och syskonen skulle få gå i samma skola som andra ungerska barn. Därför gick det bra för dem. De fick den grund många romska barn i Ungern och grannländerna förnekas.
Jaroka målar en mörk bild av läget: Vi upplever en ökning av utfall och handlingar riktade mot romer i hela EU. 20 år av osammanhängande, svaga och i ofta förfuskade åtgärderna mot utanförskap har visat sig fullständigt otillräckliga. Anslagna EU-medel har använts till annat. När eländet består blir svaret en massiv migration bland fyra miljoner romer i öst och sydöst. Och då, säger Jaroka, uppträder gamla EU inte bättre än vad deras hemländer anklagats för.
Men Jaroka begär inte att EU ska göra hela jobbet. Ett starkt ledarskap från EU:s sida behövs för ett kulturellt skifte bland romerna, från en anhopning splittrade grupper med taggarna utåt till en utåtriktad, självsäker och delaktig europeisk minoritet:
– Vi romer behöver också lära oss att emancipera oss själva.