IAN KOEHL: Fimpar vi egenansvaret?

Förbudet är bara ett i raden i den våg av förbudsiver som sköljer över Europa och resten av världen. Skillnader finns dock i hur förbuden tas emot i olika länder. I Sverige, känt för sin respekt för ordningsregler och för överhetens beslut, protesterade få och numer knappt någon längre mot rökförbudet. Alla är dock inte nöjda med rökförbudet. Inte heller i Bayern. Toni Roiderer, talesman för de bayerska bryggerierna och själv chef för ett av Oktoberfestens största öltält, protesterar: - Det strider mot bayersk mentalitet. Det hör till livskänslan här att vi ska vara friare än andra. - Nu förbjuder man rökning. Men är alkohol nyttigt? Snart förbjuder man öl också. Och sedan korvar och fläsklägg. Då är det slut. Man får hoppas att åtminstone Roiderers värsta farhågor slipper besannas. I Tyskland, så väl som i Sverige. I veckan inträffade en olyckshändelse på en badplatsen Lysingsbadet i Västervik, där en person föll olyckligt från ett hopptorn. Lyckligtvis klarade sig personen i fråga fallet med livet i behåll och utan värre skador. Men genast brast debatten ut om införande av nya regler och krav på förbud. Kännetecknande för svenskens präktiga auktoritetsbundenhet och till självutplåning angränsande foglighet och regelanpassning i stort och smått, såg vi vidare ett gott exempel på i veckan, då hundratals människor blev instängda i ett tåg under flera timmar under en av sommarens allra varmaste dagar. Detta som följd av tågpersonalens stränga regler om att resenärer inte får lämna tåg mellan stationerna. För lagar och säkerhetsregler ska följas till punkt och pricka i protokollens, almenackornas och de uppfodrande anvisningarnas land. Att somliga resenärer, tillika kunder, i det här fallet höll på att svimma efter att ha varit instängda i timmar i den soluppvärmda kupén sedan luftkonditioneringen gått ner och all dryck tagit slut, det fick man finna sig i. Skandalöst. Men regler är till för att följas. Anvisningar till för att hörsammas. Auktoriteter till för att lydas. Sitt ner i båten. Ordning och reda. Vänta på din tur. Ta en kölapp. Diskussionen kan naturligtvis vidgas till frågan om svenska politikers detaljstyrning av svenska medborgares privatliv - och framförallt de rödgrönas skrämmande anspråk på ännu mer av den varan. Rökförbuden, liksom andra förbud och regleringar av beteenden, sker naturligtvis oftast med goda intentioner, som av folkhälsoskäl eller hänsyn till arbetsmiljön för dem som valt att jobba på arbetsplatser där till exempel rökning är vanligt förekommande. Samtidigt kan man ändå fråga sig om den senaste vågen av förbud mot allehanda företeelser bara är av godo? Var går gränsen mellan upprätthållande av välfungerande samvaro främmande människor emellan, och att skapa ett system där vi kommunicerar med varandra genom lappar, skyltar och paragrafer? Detta som för att slippa behöva möta och anpassa oss till andra människor med hänsynsfullhet, förståelse och kompromisser i det ständiga flödet av undantag och unika situationer i tid och rum som är mänsklig tillvaro?

Kanske är förbud inte alltid rätt väg att gå i strävan efter att tillgodose människors hälsa, säkerhet och välbefinnande eller i strävan efter att minimera olyckor var än riskerna dyker upp? Kanske bidrar det i förlängningen i stället till att vi stympar det egna förnuftet, vår inre kompass för egna och andras väl och ve i en fri värld - och ytterst fimpar vårt egenansvar för detsamma?

Ian Koehl: Fimpar vi egenansvaret?

På torsdagen kunde man läsa att det tyska förbundslandet Bayern inför förbud mot rökning i restauranger och ölhallar - och inte vilket förbud som helst, utan Tysklands strängaste. Förbudet träder i kraft lagom till upptakten till Bayerns populära Oktoberfest.