BERTIL JOBEUS: Farväl till japanskt arbetssätt?

Någonting håller på att hända i japanskt arbetsliv. Den gängse och förhärskande bilden har varit att den unge japanen, nästan alltid man, varit livstidsanställd i företag som Mazda eller Mitsubishi. Anställningen var i princip garanterad till pensionen. Företagen ordnade familjebostäder. Företagen svarade för service till familjen. Men på ett villkor: Som anställd måste du ägna mycket av din tid och energi på företaget.Men detta system med livstidsanställda börjar sakta med säkert ifrågasättas av den yngre generationen japanska kvinnor och män. Den ekonomiska krisen för fem-sex år sedan i Japan slog hårt också mot företagen, som i allt större utsträckning började deltids- eller kontraktsanställa folk. Systemet med livstidsanställda gick på tio år med från 85 procent till lite över 60 procent. Den viktigaste faktorn har ändå troligen varit att de unga vill få mer tid för sig själva och familjen, för kultur och nöjen.De etablerade japanska livsstilen var och är mycket krävande. Men sett rent nationellt ledde den livsstilen till att Japan framgångsrikt reste sig efter svidande förlusten i andra världskriget och blev världens andra ekonomiska stormakt efter USA. Vi talar i Sverige om att alltfler "går i väggen". I Japan finns sedan 1980-talet begreppet karnoshi - död på grund av hårt arbete. Självmorden i Japan har varit bland de högsta i världen.Exemplen på ineffektivt arbetssätt är dock ganska många. Den anställde förutsätts komma tidigt till arbetet, helst före chefen, och stanna så länge chefen stannar. På många företag inleds arbetet med att de anställda sjunger företagets sång. Företagen ordnar bostäder åt de anställda. När den anställde gifter sig får han/hon en större lägenhet. Semester tar man inte helst ut; några dagar per år är det normala. Japaner har i snitt 20 dagar men tar bara ut fem av dem. Det kan tolkas som dålig prioritering om man tar för mycket semester. Vissa företag ger som mysfaktor de anställda sköna slip-in-tofflor.Ett annat vanligt mönster men som också tydligen är på väg ut är hur chefen sent på kvällen tar med sig några anställda ut i Tokyos restaurangliv (detta har vi sett med egna ögon). De går ofta till ett stamställe, där de äter och dricker de har egna Suntory-whiskyflaskor inlåsta i särskilda boxar) och sjunger karaoke natten lång. Vid 2-3-tiden kommer de hem till sina familjer och sedan upp igen vid 7 igen.Det berättas att den anställdes chef i sitt bröllopstal ofta påtalar hur viktig brudgummen är för företaget och att han ber om brudens tillåtelse att maken får vara mycket borta och bli väl omhändertagen på hemmaplan.Nu är tiderna annorlunda, både för företagen och de anställda. Så egentligen är det bara logiskt att det gamla systemet med livstidsanställning luckras upp. Men jag tror att det kommer att leva kvar i delar av Japan utanför megastaden Tokyo. Systemet har börjat att rosta som en anställd uttryckte det. PS Mitt i den hårda japanska verkligheten på arbetsgolvet finns också omtanke. Ett litet företag har beslutat ge anställda som råkat ut för "en smärtsam upplösning av en relation" betald ledighet. Ju senare i livet denna separation kommer desto längre betald ledighet. Företaget vill ge de anställda tid att gråta ut för att komma tillbaka stärkta och arbetssugna. Är den anställde under 25 år får han/hon bara en ledig dag. DS

Bertil Jobeus: Farväl till japanskt arbetssätt?

Livstidsanställning men med höga krav, långa arbetsdagar och nästan ingen semester. Det är inte bara bilden av japanskt arbetsliv utan också verkligheten. Men en förändring är på gång, en anpassning till oss i väst. Om detta berättar Bertil Jobeus i dagens Kolumnen.