Fantasier och gäster i verkligheten

På riksplanet fick Lars Ohly ut sitt budskap till landets småbarnsföräldrar om att han gärna ser en tvångsdelning av föräldraförsäkringen och gav samtidigt bröstpumpen ett ansikte. Lokalt varslar vänsterpolitiker om ett ökat kommunalt engagemang.

Mariann Gustafsson (V) Arkivbild: Ellen Nielsen Kindstrand

Mariann Gustafsson (V) Arkivbild: Ellen Nielsen Kindstrand

Foto: Ellen Kindstrand

Västervik2010-09-08 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vänsterledaren Lars Ohly har vid det här laget ångrat vad han sagt tidigare, ja han brukar ju få modifiera sådant han tidigare sagt. Men just nu avser jag uppmaningen till Sveriges kvinnor då V vill tvinga ut dem i arbetslivet innan de hunnit amma färdigt. Använd bröstpump - så kan männen vara föräldralediga! Det var budskapet från vänsterledaren, som vill tvångsdela föräldraförsäkringen, när han svarade på frågor vid SVT:s partiledarutfrågning. De två mer sansade partierna i den rödrödgröna "kollisionen" var ganska snabbt ute och uttryckte sitt missnöje med hans uttalande och ännu snabbare på banan var KD-ledaren Göran Hägglund som har den tydligaste åsikten i kontrast mot Lars Ohly i fråga om familjernas frihet att bestämma över sig själva. Socialdemokraterna har ingen drömsits, det är uppförsbacke nu. Den rödrödgröna regeringsplattformen framstod som ännu mer halvfärdig efter att Ohly fått orera fritt i partiledarutfrågningen. I kommunen har de rödrödgröna givit ut ett litet och väldigt övergripande manifest över prioriteringar. Egentligen är det enda trevliga med manifestet, för mig som hitflyttad malmöit, att vänsterns Mariann Gustafsson bär en t-shirt med en bild på den numera nedmonterade Kockumskranen. För de av er som inte är hitflyttade malmöiter är kanske inte ens det något kul. Nåväl, något positivt finns det i dokumentet. Västerviks rödrödgröna vill fortsätta med hemrehabiliteringen och man vill fortsätta upprusta Tjustbanan. Men det finns annat som inte är riktigt är lika positivt för kommunen. Rätten till heltidsjobb är en sådan fråga och det bångstyriga motståndet mot privatiseringar och entreprenader är en annan. Att säga ett ideologiskt tvärsäkert nej till privatiseringar/entreprenader - oavsett vinster - är skygglappspolitik när den är som sämst. En kommunpolitikers övergripande intresse - att värna kommuninvånarnas skattepengar - är genom detta helt åsidosatt. Det intressanta i den lokala vänsterkartellens politik finner man dock när man tar del av det tidigare kommunistpartiets egna agenda. Att det allmänna är bättre på att ta hand om oss än vi själva och våra nära, är en given ideologisk övertygelse inte bara i Ohlys version av Sverige, utan också i de lokala kamraternas.Med all önskvärd tydlighet framgick detta då Mariann Gustafsson i gårdagens VT tydligt visade på sitt gästskap i verkligheten och föreslog gratis barnomsorg och dessutom med motiveringen "Skolan är ju gratis". Och när reportern frågade Gustafsson vad detta skulle kosta svarade hon: "Jag har inte suttit och räknat på det, men skolan är ju gratis". Den mer eftertänksamme partikamraten tillade då att det är inget som ska införas precis nu, men något att sträva mot.När vänsterledaren Lars Ohly satt i tv-studion och utfrågades var han tydlig med att det är välfärdens behov som ska styra politiken och hans lokala kamrater bekräftar precis detta. För en vänsterpartist finns inga gränser för det statliga, landstingsstyrda och kommunala engagemanget. Vårt behov av välfärd är omättligt och allt ska betalas via skattsedeln.Bläddrar upp VT av den 31 augusti. Mariann Gustafsson intervjuas och berättar om när hon gick in i kommunistpartiet och bakgrunden till hennes ståndpunkter. I den intervjun får hon frågan om skattesatsen och där meddelar Gustafsson att den ska vara oförändrad om fyra år.Och visst, oförändrad skattesats må vara en rimlig bedömning om man fortsätter på den inslagna vägen i kommunpolitiken. Men genom att utöka det kommunala engagemanget består ståndpunkten av fria fantasier.Lägger vi dessutom till vad de rödrödgröna vill göra om de vinner riksdagsvalet blir läget ännu mer bekymmersamt. Genom att bland annat avskaffa Rut-avdraget, vrida om armarna på företagarna och göra deras situation svårare, genom att införa en ungdomsskatt på anställda under 26 år samt genom att kräva rätt till heltid och så vidare - urholkas skatteunderlaget. Färre i arbete ger färre skattekronor. Men de rödrödgröna ska ju fixa till det med ökade statsbidrag till kommunerna. Just det - den offentliga skattekistan är ofantlig, aldrig sinande. För gästerna i verkligheten är det uppenbarligen en sanning, för verklighetens folk ett oroväckande omen om ständigt svällande offentliga åtaganden och bröstpumpningslagar.