Fängelset och företagsklimatet
120 nya fängelseplatser. Nya jobb, javisst, men företagsklimatet är viktigare. Foto: Anders Liljegren
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En fördubbling av fångvårdsnäringen på Gertrudsvik, är det bra, det?
Ja, det är det naturligtvis för gissningsvis ytterligare några tiotal anställda i kriminalvården i Västervik. För fastighetsägaren som ökar sina hyresintäkter från Kriminalvården känns det väl också bra, kan man tänka. Kommunens politiska ledning kan plocka poäng på en vinstlott i jakten på nya jobb. Regeringen kan inför valet visa att den inte alldeles har glömt Västervik. Man svängde sig inte bara med tomma löften om fler statliga jobb (som av någon anledning anses särskilt värdefulla, när det i själva verket snarast är fråga om ökade kostnader för skattebetalarna).
Många plus. Men inga minus?
Med risk för att lägga sordin på stämningen: Vid en närmare begrundan av situationen, kan det möjligen finna skäl att något nyansera glädjeyttringarna.
Nya jobb och ytterligare statlig verksamhet till trots, fängelset som fenomen är knappast ett positivt element i samhället. Det är någonting nödvändigt ont, något vi rimligen alla helst skulle vilja vara utan men olyckligtvis inte kan undvara, därför att den mänskliga naturen tidvis tar sig de uttryck den gör. Fängelset är, sanningen att säga, inte en institution vi gärna vill ha på vår bakgård, men någonstans skall det ligga.
Västervik och Tjustbygden är ett hörn av landet med vikande befolkning och hårt pressad arbetsmarknad. Om vår bygd i stället hade hört till de mer expansiva regionerna i landet, hade det knappast varit rusning efter mer fångvård. Eller någon annan statlig verksamhet, heller, för den delen.
Nu är läget som det är, och varje nytt arbetstillfälle ett viktigt tillskott. Det bör inte hindra att man problematiserar bilden.
Kriminalvården kostar stora pengar, mycket stora pengar, för skattebetalarna. Det är en börda vi alla solidariskt måste vara beredda att bära. På pluskontot står, som sagt, arbete och försörjning för dem som kvalificerar sig för jobben i fängelsebranschen. Och när sysselsättningen växer inom kriminalvården i Västervik genererar det skatteintäkter till kommunen, samtidigt det får en del andra positiva ekonomiska effekter.
Men pluskontot lär inte desto mindre vara skäligen blygsamt. Nettot blir knappast annat än en betydande kostnad för skattebetalarna.
När politiker slår på stora trumman för nya statliga jobb - inte sällan av grumliga rättviseskäl - kan det ibland rentav förefalla som om dessa skulle fungera som någon sorts ekonomisk motor. Det vore ödesdigert att lura sig till att tro det.
Ett fängelse i Västervik eller ett skattekontor i Kalmar är knappast några dynamiska utvecklingskrafter. De är båda nödvändiga och viktiga institutioner i samhällslivet, och vi är förpliktade att bereda dem det utrymme de behöver, för att fungera väl och ta på oss rimliga kostnader för det. Men ingendera driver någon ekonomisk tillväxt eller får bygder att blomstra.
Lika lite är 120 nya fängelseplatser eller en ny avdelning på Försäkringskassan några dragplåster för Västervik. Det skall annat till för att locka omvärlden till vår bygd.
I det långa loppet är det långt viktigare att göra Västervik ryktbart för Sveriges bästa företagsklimat än att lägga krut på att få regeringen att dela ut statliga institutioner.