Faller Junichiro Koizumi på sin post?

Misstro mot postreform. Japans premiärminister Junichiro Koizumi kan falla på att han vill effektivisera posten. Foto: REUTERS/ISSEI KATO

Misstro mot postreform. Japans premiärminister Junichiro Koizumi kan falla på att han vill effektivisera posten. Foto: REUTERS/ISSEI KATO

Foto:

Västervik2005-08-10 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det sägs att svenskarna är Europas japaner. Vi och de skulle hysa en motvilja mot att höja rösten, att vara tydliga, därför att det kan uppfattas som ohövligt. Samtidigt är så många strikta regler outtalade och underförstådda.
Men nog finns det skillnader.
Folket knorrade, men i Sverige avvecklades ett uråldrigt system för att hantera posten på order uppifrån.
I Japan leder i stället premiärminister Junichiro Koizumis förslag om att förändra posten till nyval.
Det är möjligt att Koizumi, som tillträdde 2001 och sagt att han vill avgå 2006 i stället försvinner efter valet till underhuset den 11 september. Valet blir en dom över hans försök att reformera Japans ekonomi och förvaltning och hans utrikespolitik i tecknet av 11-septemberhändelserna och rivaliteten med Kina.
Underhuset godkände postreformen i juli, men med knapp marginal och medlemmar av Koizumis eget liberaldemokratiska parti röstade emot.
Häromdagen blev det nej från överhuset. Förslaget hade ändå kunnat gå igenom efter en andra omröstning i underhuset. Men Koizumi, som i postreformen ser en hörnsten i strävan att effektivisera förvaltning och offentlig sektor, vill ha ett klart mandat att gå vidare.

Den japanska posten är mer än sina motsvarigheter i andra industriländer. Det finns 25 000 postkontor. De säljer inte bara frimärken, utan ombesörjer många japaners sparande och olika slags försäkringar. Posten köper också statens skuldsedlar, och är alltså en kugge i det system som innebär att världens ekonomiskt näst viktigaste land kan skuldsätta sig till sig självt över takåsarna.
Det är uppenbart att det hos väljarna finns en misstro mot postreformen. Man oroar sig för att det ska hända något tråkigt med de egna besparingarna och försäkringarna vid en privatisering. Glesbygden - det japanerna kallar glesbygd - oroar sig för att bli av med postservicen.
Detta är en oro besläktad med den som drog in över Japan 1991 när 1980-talets ekonomiska bubbla sprack. Även om tillväxten på sistone skjutit fart har siffrorna varit helt andra än tidigare. Arbetslösheten, tidigare närmast okänd, har däremot stigit upp mot 4-5 procent.

Mycket i hur japanerna reagerar inför globala förändringar känns igen från EU-Europa. Men Japan påverkas förstås av sin speciella historia, kultur och geografiska belägenhet. Om EU oroar sig för relationen med islams värld och vad som händer i Ryssland har Japan problem med Kina, med kärnvapenhotet från Nordkorea - och sin egen historia.
För i dagarna 60 år sedan avslutades Japans imperialistiska fas med atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Affärsidén sedan dess har varit att visa att man lärt en läxa och vill vara en ledande kraft för fred, globalt och i sin region.
Symbolen för detta, att Japan erkänns som en god, ledande kraft i världen, skulle vara att man tilldelas en permanent plats i FN:s säkerhetsråd. Men Kina är demonstrativt emot. Därför ser det nu inte ljust ut för Koizumis prestigeprojekt. Men japanerna kan ju trösta sig med att de har chansen att behålla 25 000 postkontor om de röstar bort honom. (SNB)
Utrikeskrönika