Europas framsteg beror inte på religionen

"Den viktigaste faktorn som skiljer den västerländska kulturen från andra kulturer är inte kristendomen", skriver Magnus Nilsson i kolumnen.

Västervik2010-09-10 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag läste ett anförande av katolsk kardinal vid namn George Pell. Med närmast total brist på ödmjukhet hyllade han kristendomen som grund för den västerländska civilisationen.Denna hållning är inte alldeles ovanlig. Problemet med teorin är att grunden för den moderna humanismen och moralfilosofin utvecklades av grekiska hedningar, och grunden för dem moderna demokratin av tillika hedniska romare (det är romarnas demokrati med representation, lagstyre och maktdelning - snarare än den grekiska direktdemokratin - vi har inspirerats av i moderna samhällen). Detta hanteras i allmänhet av de kristna genom att påstå att kristendomen förvaltade arvet från Aten, Rom och Jerusalem. Påståendet är inte alldeles huvudlöst, men samtidigt är det en orimlig föreställning att influenserna från Grekland, romarriket och mellanöstern på något sätt skulle ha försvunnit kristendomen förutan. Och den viktigaste faktorn som skiljer den västerländska kulturen från andra kulturer är inte kristendomen. I stället är det just sekulariseringen med sin grund i den vetenskapliga revolution som skedde under 1600-talet.I början av 1600-talet fördömer katolska kyrkan Copernicus astronomiska teorier därför att de strider mot bibeln. I slutet av 1600-talet försvarar Newton bibelns skapelseberättelse mot en viss Thomas Burnet med att skapelseberättelsen är i linje med vetenskapliga fakta.Vitsen är inte att Newton var ateist, för det var han inte. Tvärt om. I stället illustrerar exemplet den enorma förskjutning som skedde under 1600-talet. Vid dess början mättes vetenskapen mot religionen. Vid dess slut var i stället vetenskapen måttstocken mot vilken religionen bedömdes.Brahe, Kepler, Galileo, Leibniz, Mercator, Descartes, Fermat, Pascal - listan kan göra längre. Alla var verksamma under en period mellan sent 1500-tal och sent 1600-tal. Den vetenskapliga revolutionen drivs inte bara av dessa personers intelligens utan av en nyhet som skiljer naturfilosofin från vetenskapen: experiment och observationer av naturfenomenen. Denna nyhet ger också en skjuts åt matematiken. När man börjar observera ökar behovet av att försöka tolka, systematisera och vinna mer kunskap ur observationerna. Samtidigt ökar intresset för att utveckla tekniska metoder att mäta och observera. Allt bättre teleskop, mikroskop och tidmätare utvecklas. Detta ger en koppling till produktion och näringsliv. Det religiöst motiverade förbudet mot vivisektion undergrävs - läkekonst och anatomi utvecklas.Om "revolution" definieras som en förändring som är "plötslig, radikal och fullständig" är det alldeles klart att vi ha att göra med en vetenskaplig revolution under 1600-talet.Och självklart kan inte en så genomgripande förändring av världsbilden på ett område ske utan att det får återverkningar på andra områden. Vad som händer är att religionens hegemoni undergrävs. Inte genom att människor blir ateister, men genom att människorna börjar befrias från religionens förlamande grepp. Befrielsen är både intellektuell och politisk genom att den förtryckande symbiosen mellan stat och religion vittrar bort.Det som skiljer Europa från andra världsdelar är främst våra geografiska förutsättningar. Kontinenten med sin flikiga strandlinje, öar, skogar, bergskedjor, floder och klimatzoner blir med nödvändighet diversifierad. Därmed kan mångfalden blomstra. Även kristen-
domen delades upp i konkurrerande kyrkor vilket minskade det andliga förtrycket. Ekonomer talar om institutionell konkurrens som en välståndsskapande faktor.I dag utmärks de mest framgångsrika samhällena av sekularisering. Religionen spelar roll socialt och andligt, men tas inte på allvar inom vetenskapen och lägger få eller inga restriktioner på politiken eller enskilda personers livstillval.Det är av allt att döma en bra ordning.
Läs mer om