EU behövs men måste reformeras
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Betydande delar av ländernas befolkningar ser unionen som ett projekt för den ekonomiska eliten, en byråkratisk jätte som endast slukar till andra ändamål behövliga stora penningsummor (exempel jordbruks- och regionalpolitiken), ledamöter som på olika sätt berikar sig själva och att alltför mycket beslutsfattande överförts från nationell nivå till EU.
I många länder och speciellt i Storbritannien och Spanien såg man också ett tillfälle att genom röstskolk eller partibyte demonstrera mot det egna landets regering.
Reformer inom jordbruks- och regionalpolitiken skulle spara stora belopp. Dessutom skulle en sådan reform innebära ett stort stöd till u-länderna som då får bättre möjligheter att sälja sina produkter. En bättre form av u-hjälp kan inte ges.
För Sveriges del har vi i dagarna kunnat läsa om att strukturfondprogrammen med investeringar på 17,8 miljarder kronor under åren 1995-1999 knappast haft någon betydelse för utvecklingen och tillväxten i berörda områden. För vår del hade det varit bättre med motsvarande sänkning av EU-avgiften.
Frågor av speciellt intresse och vikt för ett lands invånare bör givetvis avgöras på nationell nivå och i förekommande fall flyttas tillbaka till denna nivå. För Sveriges del kan nämnas den känsliga frågan om införselkvoter för alkoholvaror. Restriktioner i detta avseende har hittills räknats som handelshinder men bör ses som en folkhälsofråga och klassas som en nationell angelägenhet. Länder som så önskar borde kunna återinföra gränskontroller för att mer effektivt kunna bekämpa den internationella brottsligheten.
Inför EU-parlamentsvalet framhöll kandidater till parlamentet från både Sverige och andra EU-länder vikten av att besluten inte fattas på högre nivå än vad som är absolut nödvändigt. Däremot undvek kandidaterna att ge tydliga exempel på frågeställningar som bör avgöras på nationell nivå. Frågor som rör bekämpandet av den internationella terrorismen och brottsligheten, narkotikan, kvinnohandeln, diskriminering, miljön med mera bör givetvis avgöras på EU-nivå och på dessa områden bör samarbetet stärkas.
För att få större folklig förankring kring EU-samarbetet är det nödvändigt att klargöra sambandet mellan nationellt och överstatligt samarbete. Våra liksom andra länders EU-parlamentariker ansluter sig inom EU-parlamentet till för dem närstående europeiska partigrupperingar inom vilka de nationella partierna i många viktiga frågor har olika uppfattningar. Sammanjämkningar måste därför ske inför viktiga omröstningar. I över 80 procent av alla voteringar har de svenska parlamentarikerna röstat med majoriteten i sin europeiska partigrupp.
Våra medier och inte minst våra statsvetenskapliga institutioner måste bevaka och för väljarna fortlöpande rapportera vilka ståndpunkter våra EU-parlamentariker intagit i för oss viktiga frågeställningar. På så sätt blir EU-politiken lika väl som den nationella politiken en del av vår vardag och vi blir mer delaktiga i den och det folkliga intresset och därmed valdeltagandet och parlamentets legitimitet större.
EU är inte bara en ekonomisk sammanslutning i vår globaliserade ekonomi utan även från begynnelsen ett fredsprojekt som sannolikt omöjliggör ett upprepande av de förödande krig som genom århundraden och nu senast under de båda världskrigen drabbat Europas folk. Det antyds att Sloveniens grannland Kroatien redan 2005 kan börja förhandla om medlemskap. För anslutning krävs att landet fullt ut samarbetar med Internationella brottsmålsdomstolen i Haag, godkänner flyktingåtervändande och minoritetsskydd, bekämpar korruption och reformerar rättsväsendet. Samma krav kommer att ställas på övriga före detta Jugoslaviendelstater som troligen senare vill följa Kroatiens exempel.
Genom sin existens kan EU bidra till att de så sent som under 1990-talet av grymma krig och etnisk rensning drabbade före detta kommunistjugoslaviska delstaterna sakta men säkert införlivas med unionen och inte längre som under århundraden kallas "Europas oroliga hörn". Om även det muslimska Turkiet efter demokratiska reformer erhåller medlemskap kan landet komma att tjäna som en brygga mellan den kristna och muslimska världen och som föredöme bidra till demokratiska förändringar i muslimska länder.
DEBATT
Carl-Erik Bladh, Gamleby, är filosofie magister i bland annat historia och statsvetenskap.
Carl-Erik Bladh, Gamleby, är filosofie magister i bland annat historia och statsvetenskap.