Under mycket lång tid har vi varit medvetna om den välfärdsutmaning vi står inför, inte förrän år 2040 räknar vi med att nå kulmen. Det är inte nog med att det blir allt fler pensionärer i förhållande till antalet arbetande, det ställs dessutom allt högre krav på omsorg och sjukvård. Till det kommer allt högre krav på välutbildad arbetskraft, därför måste vi också förmå att satsa på skola och utbildning. Förutsättningarna är väldigt olika ute i kommunerna, vissa kommuner har förutsättningar för inflyttning och tillväxt medan andra kommuner lider av utflyttning. En del kommuner förlorar dessutom sina ungdomar och de som är i arbetsför ålder, vilket gör att dessa kommuner har en ännu större utmaning i att klara välfärden. Detta är anledningen till att det kommunala utjämningssystemet är så viktigt, just för att kunna erbjuda likvärdig välfärd runt om i landet.
Det är viktigt att de kommuner som lockar till sig arbetskraft och tillväxt från utflyttningskommuner också bidrar till en utjämning. Det här har varit en viktig fråga för mig i finansutskottet under lång tid. Det har varit en kamp att få ett nytt mer rättvist system på plats, alla har nämligen inte varit lika positiva till dessa förändringar. Det är därför med både glädje och stolthet jag konstaterar att det nya systemet börjar gälla från första januari 2014, ett system som kommer att ge Västervik mer än 40 miljoner i förstärkning till välfärdsverksamheterna. Det är mer än fem miljoner bättre än det första förslaget som lades fram, särskilt glädjande är att samtliga kommuner i länet vinner på det nya systemet. Denna förstärkning av kommunernas intäkter är viktig för att kunna upprätthålla en god service och bra verksamhet, men det innebär inte att kommunerna kan slå sig till ro, fortsatt gäller att ständigt värna en god hushållning av resurserna.
Lika viktigt är det att på nationell nivå fortsätta arbeta med att förstärka svensk konkurrenskraft och att verka för att fler vill starta och driva företag. Att göra det mer lönsamt att arbeta har haft effekt för sysselsättningen och det är avgörande för kommunernas ekonomi. Om fler arbetar och om antalet arbetade timmar ökar, så ökar också kommunernas intäkter, därför finns inget alternativ till arbetslinjen för att klara välfärden i kommunerna. Det är en tydlig politik för att klara framtiden. Kommunerna har också fått tillskott under de senaste åren för att slippa dra in på verksamheten, mer än 30 miljarder i extra satsningar har fördelats till kommuner och landsting under de senaste åren. Just för att undvika neddragningar i de orostider som råder i vår omvärld och som vi ännu inte tagit oss igenom.
Vi har i Sverige klarat oss bra i motsats till de flesta andra länder i vår omvärld. I Sverige har vi ökat sysselsättningen och minskat utanförskapet, detta är bra, det ökar skatteintäkterna och det minskar utgifterna. Ett exempel på minskade kostnader för utanförskapet är att det genererat återbetalningar från AFA försäkringar. En inte obetydlig sidoeffekt och för Västerviks del har det redan inneburit en förstärkning med 37 miljoner och under hösten kommer ytterligare återbetalningar om 34 miljoner.
Hade vi fört en annan politik i Sverige hade vi haft ett helt annat utgångsläge än vad vi har idag, det har uppmärksammats av flera utomstående bedömare, till exempel the Economist och IMF. Det borde vara uppenbart för alla att vi måste fortsätta på denna väg. Utmaningarna kommer att fortsätta för många kommuner och urbaniseringen visar inga tecken på att avta. Jag är väldigt glad att det nya utjämningssystemet kommer på plats, men det är inte heller hela lösningen. Alla måste dessutom fortsätta verka för smartare lösningar, för högre effektivitet och för bättre resursanvändning i kommunerna, vi måste fokusera på kärnverksamheterna. Vi klarar välfärden om fler arbetar och om vi är effektiva i resursanvändningen, inte genom utvecklingsrädsla och högre skatter.