Ett säkert kort efter Freivalds
Ingen risk för skandaler. Med utnämningen av Jan Eliasson till utrikesminister har Göran Persson tagit det säkra för det osäkra. Foto Jonas Ekströmer / SCANPIX
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
statssekreterare, kabinettssekreterare i UD och ambassadör i Washington. För närvarande leder han FN:s generalförsamling, vilket han kommer att fortsätta med till den 11 september i höst. Den 26 april träder han dessutom till som långpendlande svensk utrikesminister.
Biståndsminister Carin Jämtin uppgraderas till biträdande utrikesminister och blir mer av riktig vikarie till utrikesministern. Samtidigt fortsätter hon att ansvara för biståndsfrågorna.
Det blev statsminister Göran Perssons lösning på frågan om efterträdare till avpolletterade Laila Freivalds.
Med Jan Eliasson som ny svensk utrikesminister lyckades Göran Persson både att överraska (som vanligt) och hålla sig till en traditionell linje. Alldeles oväntad är ändå inte utnämningen, även om den nye utrikesministern det här året är nybliven folkpensionär.
Jan Eliasson är en rutinerad diplomat med ett brett internationellt nätverk. Han vet hur man för sig i de finare salongerna och klarar av att hålla sig inom de ramar som gäller för de internationella relationerna.
Carin Jämtin, av många tippad som utrikesminister, fick alltså stå tillbaka för ett diplomatiskt säkrare kort. På presskonferensen i går visade hon stark lojalitet med statsministern. Gissningsvis väntar hon målmedvetet på sin tur, beredd att göra sitt jobb fram till dess.
För Göran Persson blir den nya regeringsuppsättningen en trygghet i den kommande valrörelsen. Han får en utrikesminister som är obefläckad av tsunamikatatstrofen, som är kompetent och internationellt aktad. Han behöver inte vara oroad över att några skandaler skall dyka upp. Jan Eliasson är en bekväm lösning. Rutinerad karriärdiplomat med säker partiförankring.
Samtidigt blir han ännu en i raden av svenska ministrar som har sitt politiska mandat enbart från statsministern, de som har ämbetet på Göran Perssons nåde. Hans gunst avgör om man har eller mister det.
En nytillträdd utrikesminister, som redan har ett viktigt internationellt uppdrag, kan rimligen inte heller ägna den svenska utrikespolitiken ett hundraprocentigt intresse. Kanske är det ett tecken på att någon särskilt svensk utrikespolitik inte behövs, eller möjligen att FN sammanfattar allt vad en socialdemokratisk regering kan tänkas stå för. Stämmer dessutom spekulationerna att det nu blir mera fokus på FN på EU:s bekostnad, finns det anledning att oroas.
Han Som Bestämmer har presterat ännu en utnämning på känt manér. Det betyder inte att Sverige har fått en bättre utrikespolitik.