När landets kristdemokrater slog på radion i går morse möttes de inte av den allra bästa nyheten. Kristdemokratins kräftgång i opinionen fortsätter. 3,2 procent var resultatet i Synovates mätning som presenterades i Dagens Nyheter i går. Tidigare i höst visade mätningar att Kristdemokraterna inte skulle ha kommit in i riksdagen i valet i september utan moderata stödröster. Inget kul alls för landets kristdemokrater att höra.
Trots mätningen var det en bra dag för Kristdemokraterna. Lite av nystart skulle man kunna säga. Dels presenterades framtidsstrategigruppens valanalys, dels presenterades partiets nya partisekreterare Acko Ankarberg Johansson som tillsammans med partiledaren Göran Hägglund ska leda partiet att hitta nytt mod för att kunna göra ett bättre val 2014. Kanske ett kristdemokratiskt dream team om de spelar sina kort rätt.
Valanalysen är ett gediget dokument som tar upp missarna i valet, övergripande visioner för framtiden - politiskt och organisatoriskt och sakpolitiska diskussioner.
Jag har vid ett antal tillfällen med bestämdhet hävdat att KD:s angreppssätt varit klockrent, inte minst talet om verklighetens folk och politikens gränser. Uppenbarligen, vilket också framtidsstrategigruppen slår fast i sin analys, har begreppen varit för diffusa och visst vore det ännu bättre om de skulle kunna fylla begreppen med handfast politik. Andra missar som KD-gruppen lyfter fram är att man inte tillräckligt lyft fram det unika med KD i jämförelse med de andra allianspartierna, den otydliga profilen i valrörelsen - den spretade för mycket, att sjukförsäkringsfrågan var ett sänke och att partiet av många unga väljare uppfattades som bakåtsträvare.
Något som absolut är centralt och viktigt för Kristdemokraterna framöver är att partiet inte släpper ifrån sig sina grundvärderingar, oavsett hur etiketten på dem ser ut, för suddas de ut ännu mer lär det bli mycket svårt för KD i kommande val. Förvaltarskapstanken, subsidiaritet, personalism, solidaritet, ofullkomlighetstanken är begrepp som Kristdemokraterna själva ringar in som sina kärnvärden. Alltså värden om globalt ansvar, människovärdets okränkbarhet, småskalighet, det starka civilsamhället, etik och moral.
Det är inte svårt att koppla samman dessa begrepp och värden med konservatism, även om strategigruppen och somliga KD-politiker ständigt kämpar mot väderkvarnarna och säger att kristdemokratin inte är konservativ - eller åtminstone att kristdemokratin är en egen ideologi. Den ideologiska debatten är spännande och kristdemokratiska och konservativa utgångspunkter kan mötas och korsbefruktas. Det är inte för inte som konservativa och kristdemokrater sitter i samma grupp i Europaparlamentet och har ett starkt samarbete på andra håll.
"Tänk er att Moderaterna av någon anledning skulle leda en enpartiregering. Vad är det första vi skulle kritisera från en kristdemokratisk synvinkel? Vad skulle vara den största bristen?" sa ungdomsförbundets ordförande Charlie Weimers i sitt tal vid KDU:s förbundsråd i november.
Svaret på frågan rymmer säkert en hel del av vad kristdemokratisk politik skulle kunna vara i ett politiskt landskap med "nya" Moderaterna.
I den politiska omvärldsanalys som framtidsanalysgruppen gör slår de huvudet på spiken när de analyserar Moderaternas utveckling: "Pragmatism i syfte att behålla den politiska makten blir ledstjärna snarare än ideologisk övertydelse, ett fullföljande av den strategi partiet har haft alltsedan 2003".
Analysgruppen konstaterar vidare att KD inte nyttjat de förändringar som skett i det politiska landskapet - det finns en hel del att vinna på det om man tror på att förändra Sverige utifrån tydliga ideologiska ståndpunkter.
Inte minst därför borde KD tydliggöra att partiet är öppet för de som såväl kallar sig kristdemokrater som konservativa och som vill skapa politik som vilar på dessa ideologiska övertygelser.