Ett försäkringssystem för offentliga sektorn och de stora

Västervik2004-12-13 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kostnaderna för långtidssjukskrivningar och sjukpensionering slår alla rekord. Vilka är det som betalar? Landets småföretagare som själva inte har råd att vara sjuka. Företag med färre än 50 anställda har i genomsnitt fem frånvarodagar per år och anställd. Med så korta sjukskrivningar är det företagaren som betalar hela kostnaden. Småföretagen orsakar därtill bara en begränsad del av sjukpensioneringarna, trots att de svarar för en tredjedel av sysselsättningen i landet. Avgiften till sjukförsäkringssystemet är 11,08 procent av lönesumman. Ett företag med tio anställda och en total lönekostnad om 2,4 miljoner kronor per år betalar en sjukpremie på 266.000 kronor. Det är företagets i särklass dyraste försäkring och den enda man inte kan utnyttja.
Till politikernas försvar ska sägas att de i våras insåg det absurda i situationen och ändrade reglerna retroaktivt från halvårsskiftet förra året. Ett tak infördes för de minsta företagen som gör att kostnaden för sjukskrivningar begränsas till 1,35 procent av lönesumman. Företaget i exemplet betalar alltså som mest 32.400 kronor om året i sjukersättning utöver försäkringspremien. Det låter ju bra. Om man bortser från hur små företag fungerar.

I ett litet företag är varje medarbetare värdefull. Om hon eller han blir sjuk, går det inte att plocka in en ersättare hur som helst. Extra tydligt blir det för ensamföretagare som undertecknad. Om jag lägger mig sjuk, så kan jag inte leverera, än mindre fakturera, och går miste om intäkter och kanske även kunder. För mig är en längre tids sjukdom liktydigt med konkurs. Här ligger också förklaringen till de låga sjuktalen i småföretag.
Jag tror att grundproblemet är att hela regelverket skrivits för den offentliga sektorn. Här är intäkten given under året. Skatterna betalas in oavsett om medarbetarna är friska eller sjuka. Personalen blir i denna miljö kostnadsbärare. Ju fler sjukskrivna som betalas av försäkringskassan, desto lägre blir kostnaderna. Det finns inget ekonomiskt incitament att hålla människor friska. Liknande mekanismer finns i storföretag där processen tuffar och går avsett om Sune och Lisa jobbar eller är sjukskrivna. I små företag har Sune och Lisa ett stort värde. Det kommer inte in några pengar när de är sjuka. Människor som känner sig värdefulla blir också friskare.

Jag har ingen aning om hur vi löser det här. Däremot vet jag att landets småföretagare i längden inte tänker betala för de offentliga arbetsgivarnas misshushållning med människor. Diskussioner förs om att bryta sig ur och finna privata lösningar. På så sätt skulle småföretagare för lägre kostnad kunna få bättre försäkring som även täcker driftsstörningar vid sjukdom. Jag kan själv intyga att en sådan lösning behövs, jag har själv varit sjukskriven två dagar i mitt liv, i november 1977. Det är i längden inte hälsosamt att vara så frisk.
DEBATT
Janne Näsström, Fårhult, är småföretagare.

Läs mer om