Åter på redaktionen efter ett antal veckor i Skåne på semester. Vardagen börjar så sakteliga infinna sig. Tidningshögen med sommarens VT är genomgången och läst och nog har väl sommaren varit ovanligt het rent lokalpolitiskt.
Inte undra på. Den lokala ekonomiska krisen, SM-paktens tillkomst och de organisatoriska förändringarna i kommunen har onekligen rört om i grytan.
I Socialdemokraterna dundrar missnöjet. VT har rapporterat och i debattartiklar och i insändare har det diskuterats rejält. I måndagens VT dundrade arbetarekommunens styrelse i en debattartikel där de vill avsluta den offentliga debatten om S interna liv och uppmanar kritiker att i stället "lämna synpunkter" direkt till partiexpeditionen eller företrädare.
Det före detta kommunalrådet Anita Bohman gör ingen hemlighet av sin besvikelse: "Att nu gå in och samarbeta med Moderaterna är som att begå harakiri", sa hon i en intervju med VT den 11 juli. Berit Thall hoppar av sina uppdrag för Socialdemokraterna med motiveringen att hon inte ideologiskt kan förena sitt politiska och fackliga arbete.
Inger Wiman, en av de socialdemokratiska sanningssägarna, har flaggat för att eventuellt göra detsamma och mångårige kommunpolitikern Ingegerd Karlsson hotar också med att hoppa av om samarbetet röstas igenom.
I Moderaterna däremot står av allt att döma medlemmen Bo Nilsson ensam i sin kritik. För Moderaternas gruppledare och inpiskare i kommunfullmäktige, Bengt Lennhammar, bedyrade i en insändare här i VT den 25 juli att "Sanningen är att, vid ett flertal möten, då denna fråga om ett samarbete med S har diskuterats, ingen aktiv moderat har framfört något negativt om detta".
Oj, säger jag.
Jag citerar igen: "ingen aktiv moderat har framfört något negativt om detta"; alltså ingen reflektion om farhågor, risker, ingen negativ kritik av att SM-projektet verkar sakna samsyn kring hur tidsmässigt omfattande samarbetet ska vara, inget negativt om att vi faktiskt inte riktigt vet vad projektet kommer att ge och ingen har varit en smula kritisk till det faktum att partiet hoppar i bingen med ärkerivalen. Ingen har varit kritisk.
Kära nån. Är det extremt lågt i tak så att ingen vågar yppa avvikande uppfattning? Är det möjligen så att det är principlösheten som i takt med maktinnehavet har slagit sina elaka klor i de lokala moderaterna? Eller är måhända desperationen över det ekonomiska läget så stor att man blundar för allt annat. Jag börjar bli allt mer övertygad om att alla ingredienserna medverkar.
Det bådar inte gott i det långa loppet - vare sig för Västerviksmoderaterna eller kommunen.
Hur eller hur har SM-samarbetet blivit en omdebatterad fråga i kommunen. Så visst hade det varit rakryggat och djärvt om Harald Hjalmarsson och Tomas Kronståhl bjudit upp sina konkurrenter och väljarna till ett extraval där de tydligt presenterat sina ståndpunkter kring organisationsförändring av kommunens verksamheter och om hur den taskiga ekonomin ska lösas. Det saknas inte argument för ett extraval, om man säger så. Här tre, för att nämna några:
1) Kommunens urusla ekonomi.
2) SM-pakten. Det var inget väljarna tog ställning till i valet 2010.
3) Demokratin. De omfattande nämnds- och organisationsförändringarna borde genomföras i samband med ett val.
Ett extraval skulle vara radikalt och udda (mig veterligt har det aldrig skett förut) och med all säkerhet skulle signalen ges att öppenhet och delaktighet är mer än en klyscha i vår kommun, det skulle, så att säga, sätta Västervik på kartan.
Att tro att det skulle ske är givetvis att hoppas på för mycket. I det ena partiet vill man för allt i världen sköta diskussionen internt, i det andra finns inga negativa tankar om samarbetet med ärkerivalen.
"Opposition, det är konspiration!", som Karl XIV Johan uttryckte saken.