DANIEL BERGSTRÖM: Ett enkelt val, eller?

Julen närmar sig med stormsteg och med julen följer julmaten. Läckerheter som skinka, köttbullar, prinskorv, sill, lax och godis i mängder dukas fram till den stundande högtiden. Vad som emellertid uppmärksammas allt för lite är julmatens mörka baksida. Kring jul är det många svenskar som äter långt mer än de borde och svenska folkets sammanlagda midjemått sväller betänkligt under december månad. I julmatens spår följer övervikt, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. För att inte tala om magknip. Plötsligt fastnar den griljerade skinkan i halsen.Övervikt och dess följdsjukdomar har länge varit vår världsdels allvarligaste folkhälsoproblem men åtgärderna har hittills varit otillräckliga och trevande. Det är dags att politikerna gör vad som är nödvändigt. Det är dags att ta krafttag mot överätandet.Den sansade betraktaren kan således bara dra en slutsats: julmaten måste ransoneras, för folkflertalets bästa. Samma problem gör sig i och för sig gällande för mat i allmänhet i vår tid av snabbmat, chips och lösgodis, men låt oss börja med julmaten. Staten måste ta ansvar för att se till att ingen kan äta mer än vad som är lagom.Praktiskt kan detta lösas på så sätt att staten genom en nyinrättad myndighet delar ut ransoneringskort som gäller i alla Sveriges matvarubutiker. Möjligheten att inrätta ett statligt matmonopol, lämpligen kallat Matbolaget, bör också övervägas på sikt. Detta skulle ligga väl i linje med den svenska inställningen till andra hälsofarliga njutningsmedel. Kandidater till posten som generaldirektör för ransoneringsmyndigheten torde heller inte saknas, i något politiskt läger.Men varför inte bara låta var och en bestämma vad och hur mycket de vill äta? frågar sig säkert en del läsare. Det finns ju gott om nyttig mat även runt jul. Dessutom är väl ont i magen eller en byxstorlek större följder som den enskilde själv får ansvara för? Detta är en typiskt hjärtlös liberal inställning. Lämnar man valet av vad man ska eller inte ska äta till den enskilde så kommer det ofrånkomligen att gynna samhällets redan privilegierade grupper, de som har kunskapen och de ekonomiska förutsättningarna att göra rätt val. Det gynnar dem som redan har allt för många fördelar, den välutbildade medelklassen, på bekostnad av arbetarklassen, kvinnor, lågutbildade och handikappade. För att inte tala om invandrare och hbtq-personer. Att inte kräva en omedelbar ransonering av julmat är att sparka på de som ligger. Det är inget annat än sedvanlig hård borgerlig utslagningspolitik. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha, och i det jämlika samhället måste julmaten vara lika för alla. Vi vill inte ha några gräddfiler till goda matvanor. Vi får aldrig glömma, kamrater, att valfrihet är ofrihet.Nej, här finns ingen plats för velighet eller halvmesyrer. Politik är att vilja, och det är hög tid att visa en fast vilja i julmatsfrågan. Ty endast en fast vilja kan bekämpa de växande folkhälsoproblemen.Eller, så låter vi helt enkelt människor bestämma själva. Lika mycket när det gäller vad de ska äta och dricka som var deras barn ska gå i skolan eller vilken doktor de ska gå till. Svårare än så är det faktiskt inte.

Daniel Bergström: Ett enkelt val, eller?

Daniel Bergström är gästkolumnist i Västerviks-Tidningen. Till vardags studerar han juridik vid Uppsala universitet och har nyligen avslutat Svenska Nyhetsbyråns ledarskribentskola.