Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I min tv-värld har president Bartlet precis tagit hem segern i presidentvalet och blivit omvald. Fjärde säsongen, och där med också fjärde dvd-boxen, av tv-serien Vita huset är påbörjad. Precis som i verkligheten är presidenten demokrat och precis som i verklighetens medier skildras Demokraterna i tv-serien som fredsälskande varma människovänner och Republikanerna som ondsinta krigshetsande småjävlar. I vår riktiga värld firade USA:s president Barack Obama ett år vid makten i veckan. Nästan samtidigt förlorade Demokraterna ett val som ansågs vunnet på förhand. Valet gällde Ted Kennedys ersättare som senator för delstaten Massachusetts. Delstaten är att betrakta som en stark vänsterstat med amerikanska mått mätt, men som vinnare på valnatten stod Republikanernas Scott Brown. För Barack Obama var denna senatsplats inte vilken som helst. Det var den nödvändiga rösten som han behövde för att baxa igenom sin och Demokraternas kritiserade sjukvårdsreform. Med Scott Brown i senaten kommer processen att förhalas ett bra tag. I höst är det val till kongressens representanthus och till en tredjedel av senatens platser. Gissa om Republikanerna kommer att hårdsatsa. Trots att Obamas konkurrent i valet 2008 var mer jordnära och låg närmre verkligheten i sina visioner, vann Obama. Det går inte att förringa symbolvärdet att USA förra året fick sin första svarta president, inte heller att han faktiskt gav hoppet om en fredligare värld ett ansikte. Men visioner, symboler och diffusa begrepp som hopp är inget värt om de inte omformas till praktisk politik. Ett år är allt för kort tid för att utvärdera en presidents insatser, den saken är klar. Men med hoppets och fredens furste i ovala rummet - han som fick allt att låta så enkelt - kan man med en viss ironi ändå undra vart freden i Afghanistan tog vägen? Varför islamisterna inte har lugnat ner sig? Hur det kommer sig att det iranska ledarskapet fortfarande är fientligt inställt till väst? Varför klimattoppmötet inte lyckades bättre? Hur det kommer sig att stängningen av Guantanamo inte är genomförd? Varför nya terrorhot riktas mot USA? Varför Obama inte avslutat kriget i Irak? Och varför israeler och palestinier inte lever bredvid varandra i bästa grannsämja?Kanske allt för allvarliga ting att ironisera kring. Men det finns en stor fara i att invagga människor i tron att världens problem löses bara vi sträcker ut en hand, att freden är nära fast den i själva verket är fjärran. Sådant kan få oanade konsekvenser om det till slut visar sig att det bara var tomma ord.När jag kommer hem från min lunchpromenad på Gränsö regerar president Bartlet vidare i min dvd-värld. Det är helt säkert. Lika säkert är det inte att Obama sitter kvar i verklighetens Vita hus när valet 2012 är avgjort. Republikanerna har haft det motigt länge. Var skrällen i Massachusetts början på en vändning?
