Det här med politikers ersättningar diskuteras vitt och brett över hela landet. Jag tror att det diskuteras på fler fikarum än vad Moderaternas idéprogram eller Socialdemokraternas höstbudget någonsin kommer att debatteras.
Lokalt här i Västervik kunde vi i gårdagens tidning läsa om att Sverigedemokraterna föreslår en sänkning av politikerarvodena med tio procent på grund av den prekära situationen i kommunekonomin. Säkert finns det någon som avfärdar det som populism, kanske är det också det. Men likväl ligger det något vettigt i förslaget. Ska resten av kommunen banta, bör också de förtroendevalda och arvodeuppbärande politikerna dra sitt strå till stacken.
På riksplanet har S-ledaren Håkan Juholt varit centralfigur i diskussionerna kring riksdagsledamöternas hyresersättningar. Det visade sig så småningom att reglerna var oklara och att Juholt i själva verket inte gjort fel. Den moraliska aspekten har dock förbigåtts med tystnad från Juholt. Fortfarande, mer än en månad senare, har han mig veterligt inte kommenterat eller förklarat det orimliga i att vi skattebetalare pyntat hans kulbos hyra. Juholt har varit centralfigur i dessa diskussioner för att han är den han är - S-ledare och oppositionsledare. Men han är inte ensam. Dessvärre.
Medan vi väntar på att Håkan Juholt ska erkänna det orimliga i att riksdagen också står för hans kulbos hyra, kan vi reta upp oss på andra politiker som också dessa håvar in hyresbidrag månad efter månad. I går stack det säkert lite extra i ögonen på en del. Expressen berättade då att TV4-Nyheterna avslöjat att bland annat Walburga Habsburg Douglas kvitterat ut hyresersättning om 8000 kronor i månaden för sin makes lägenhet i Stockholmsstadsdelen Östermalm som hon använder som övernattningslägenhet. Däremot är hon skriven i Malmköping och residerar där på Ekensholms slott, taxerat till över 35 miljoner kronor.
För övrigt är Walburga Habsburg Douglas riksdagsledamot för Nya Moderaterna, född ärkehertiginna av Österrike och prinsessa av Ungern - med andra ord barnbarn till Österrikes siste kejsare Karl I. Givetvis uppbär prinsessan också riksdagsarvodet á 57 000 kronor varje månad, vilket naturligtvis är helt i sin ordning.
Vad menar jag då med att nämna Walburga Habsburgs bakgrund? Är det fel att en grevinna, född ärkehertiginna av Österrike och prinsessa av Ungern engagerar sig politiskt i en helt annan värld och verklighet än den hennes släkt var kungar och drottningar i? Har redaktörn tappat konceptet och gått och blivit socialist, kanske vän av ordning frågar sig.
Icke. Det är givetvis helt upp till grevinnor och andra att ställa upp i val och engagera sig politiskt. Riksdagsledamöternas ursprung har egentligen inte någon betydelse. Men det orimliga i hyresersättningssystemet uppenbarar sig med tydlighet i detta fall. Inte ska väl välbärgade människor äska om bidrag på detta vis? Det är medborgarnas skattepengar det handlar om. Debatten kring hyresersättningar, politikerlöner, arvoden och politikers pensioner ger bilden av ett system där ett nytt, och i somliga fall gammalt, frälse skor sig på andras bekostnad. Det gynnar inte den svenska demokratin.
Ersättningssystemen kring politikers pensioner, arvoden och hyror måste ses över. Som det funkar i dag är det sannerligen inte något adelsmärke för demokratin.
Riksdagsledamöterna representerar medborgarna från norr till söder och politikens villkor måste vara så generösa att människor från samhällets olika skikt inte avskräcks från att ta ett politiskt uppdrag.
Det är i valkretsen som riksdagsledamoten är skriven och har sin bas. Om alla människor, oavsett ekonomisk bakgrund och ställning, ska kunna bli riksdagsledamöter behöver det finnas ett system som gör att alla klarar dubbelboendet.
Men det borde räcka att riksdagen erbjuder övernattningsrum. Accepteras inte det tilldelade rummet, får riksdagsledamoten själv bekosta sitt boende. Det är det enda rimliga.