Endast en religiös lösning kan fungera
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Judendom och islam är konsekvent monoteistiska. Båda utgår från Abraham. Judarna genom löftessonen Isak, araber genom Abrahams äldste son med hans hustrus tjänstekvinna. Judarna blev utspridda över hela världen under det 1:a århundradet. Det saknar motstycke i världshistorien att en hatad etnicitet utan eget land under två tusen år skulle bevara sin både nationella och religiösa medvetenhet, som här även innehåller Guds löfte (genom GT) att de ska återfå herravälde över löfteslandet genom Guds löfte till Abraham.
Under många århundraden bad judarna varje nyår innerligt - nästa år i Jerusalem. Den medvetenheten finns än. Judens religiösa medvetenhet innebär att Gud har hållit sitt löfte, vi är åter i vårt land, med uppgift att försvara landet plus identiteten.
Araberna däremot utövar islam och enligt deras religiösa medvetenhet ser de det som sin religiösa plikt att även med vapenmakt förjaga judar och installera en muslimsk stat på Israels område. Det går inte att göra judar till muslimer, därför är det arabernas övervägande inställning att förgöra judar och den judiska staten. Om det finns lösning på konflikten, då måste den vara religiös.
DEBATT
Jan Stepán, Ukna, är fri debattör.