Det har sina sidor att få åsikter filtrerade genom en journalist. Även om denne är lyhörd så försvinner nyanserna. Det händer även när jag försöker tolka andra.
Sedan 20 år tillbaka är jag verksam som konsult i reklam och marknadsföring. Den viktigaste lärdomen är att allt som man kommunicerar ska vara väl underbyggt och hålla för en närmare granskning.
Exempel: Om en tjänst misslyckas på marknaden, duger det inte att satsa mer på reklam för att förbättra varumärket. Man måste dra sig tillbaka och ta reda på vad som brister i de tilltänkta kundernas ögon, för att korrigera felen och återvända med ett förbättrat erbjudande.
För att uttrycka det mer drastiskt. Det duger inte att jag drar på mig peruk, glassiga solglasögon och paljettkostym. Jag blir ändå inte Elvis.
Min förväntan på Klivet var att projektet skulle handla om förutsättningarna för företagande i Västerviks kommun. En inventering av brister, av önskvärda förbättringar och så vidare. För att i nästa skede förbättra Västervik, både för oss som driver företag och för alla andra som bor här.
Varför jag skriver alla, beror på att företagare, det kan alla bli. Den mytiske entreprenören är ingen särskilt framavlad ras, entreprenörskap är något man lär sig under resans gång. Ofta är det de mest oväntade figurer som en dag lyfter telefonen, beställer F-skattsedel och blir framgångsrika företagare. Därför är en bra kommun för alla en bra kommun för företagare.
Min förväntan på Klivet var att vi tillsammans skulle bidra till ett bättre företagsklimat så att vi sanningsenligt kan ge Västervik höga betyg nästa gång Svenskt Näringsliv ringer.
Men Klivet visade sig vara en utbildning i positivism för att vi företagare ska lämna rätt svar så att Västervik hamnar bland de 30 bästa på nästa ranking.
Jag ser gärna att Västervik hamnar i toppen men då ska det vara välförtjänt.