För sisådär ett sekel sedan var det inte ovanligt att en stad av vår storlek hade både två, tre och ibland fyra dagstidningar som alla stred för att vinna läsarnas gunst. Det som i första hand skilde dem åt, var att de tillhörde olika politiska traditioner. I Västervik fann man vid sidan om vår egen moderata Västerviks-Tidningen även socialdemokratiska Västerviks-Demokraten och liberala Västerviks-Posten (vilken inte ska förväxlas med en nutida konkurrent).
Med risk för att vara högmodig, är det kanske inte någon slump att det var just den moderata tidningen som gick segrande ur förra seklets tidningsstrider. För trots en stark arbetartradition och en del revolutionära utgjutelser under hungerkravallerna 1917, finns det mycket som förenar Tjust med den moderata idétraditionens tankar om tvivel, humanism och sammanhang. Även om vi bekantade oss med begreppen under förra veckan, kan vi med all sannolikhet få en bättre förståelse för den moderata idétraditionen genom att se hur den kommer till liv bland landets många skärgårdsstäder, bruksorter och lantbrukarsamhällen.
Hur man än vrider och vänder på saken är Tjust en bygd där man delar den moderata idétraditionens tvivel på att politiken vare sig kan eller bör försöka lösa alla världens bekymmer. Det inte särskilt konstigt, för när rikspolitiken gör sig påmind på landsbygden, tenderar det att innebära problem. Är det inte något nytt EU-direktiv som försvårar tillvaron för traktens lantbrukare, rör det sig troligen om en tidigare okänd myndighet som vill förbjuda något, eller ett riksdagsparti som vill lägga beslag på befolkningens surt förvärvade inkomster. Det är förstås inte helt sant men vad som vill låta sig sägas är att landsbygden vare sig är rikspolitikens bästa vän eller huvudintresse. Landsbygden kommer aldrig kunna förvänta sig några ”miljardregn” eller särskild uppmärksamhet. Därför är den lämnad åt sin befolknings öde, vilket förklarar varför kommuninvånarna inte vurmar särskilt mycket för politikens ideologier och utopier.
Det där med att vara utlämnad åt sitt öde för osökt tankarna till den moderata idétraditionens frihetliga och humanistiska ådra. För precis som det moderata ser ett värde i att människan blir fri genom att göra sig ekonomiskt och intellektuellt oberoende från omgivningens välvilja, har landsbygden allt att vinna på att i så hög grad som möjligt göra sig fri och oberoende från rikspolitikens välvilja. Vägen till oberoende varierar förstås beroende på ort men för vår kommun innebär det sådant som att lokala entreprenörer måste få driva sina företag ostört, att utbildningen i kommunen är minst lika bra som i storstäderna och att Tjust har starka infrastrukturella och kulturella band till närliggande storstäder. Det banar vägen för en självständig befolkning som blir mindre känslig för sådant som lågkonjunkturer eller politiska beslut som är till annat än landsbygdens favör.
Men det är inte bara tvivel eller viljan till oberoende som förenar landsbygden med den moderata idétraditionen utan också värnandet av våra traditioner och sammanhang. De spelar en viktig roll i vårt identitetsskapande och därför finns det all anledning att värdera sådant som familjen, bygden och landet där vi lever. Därför ställer sig det moderata likt stora delar av landsbygdsbefolkningen sig skeptiskt till politikens försök att luckra upp den traditionella familjen, att förbjuda religiösa inslag i skolavslutningar eller att det skulle finnas något intolerant och fördömande med sådant som flaggviftande. Tvärtom skulle man snarare hävda att ett samhälle som känner sina rötter lättare öppnar famnen för nya intryck, idéer och inflyttare, vilket även det är en förutsättning för blomstrande landsbygdskommuner.
Alltså är det där med tvivel, humanism och sammanhang inte några tomma ord utan något som berör och förenar landets skärgårdsstäder, bruksorter och lantbrukarsamhällen i kampen för en levande landsbygd. Den moderata idétraditionen blir på så vis något av en landsbygdstradition, vilket knappast är hela men åtminstone en del av förklaringen till tidningens nära och långvariga relation med dess läsare.