Precis som julen återkommer varje år, återkommer också Nobeldagen med allt vad den innebär - också det är en trivsam och behaglig tradition. Säkert var det många som följde Nobelevenemangen i tv i dagarna och som också brukar göra det, år efter år - först Nobelkonserten kvällen innan och sedan prisutdelningarna i Stockholms konserthus och middagen i Stockholms stadshus. Det är alltid årets fest. Fast i år möjligen något utkonkurrerad av kronprinsessparets bröllop.
Ofta slår det mig vilka olika förväntningar vi har på dessa pristagare. Jag själv, som humanist, intresserar mig i första hand för litteraturpriset och fredspriset. Trots att jag vet att de andra priserna är enormt betydelsefulla faller de bort ifrån min radar ganska snabbt efter att jag snappat upp namn och vilka meriter som ligger till grund för att de fått sina priser.
Jag vet inte, men jag tror att många reagerar som jag. Inte sällan är ekonomi-, fysik-, medicin- och kemipristagarnas forskning och framsteg komplicerade ting att förstå sig på för gemene man och kanske också svårt att förhålla sig till. Lite annat är det med freds- och litteraturpriserna där kan jag se ett annat engagemang. För visst är det oftare att någon på jobbet frågar om man läst någon av litteraturpristagarens böcker än om man kan relatera till fysikpristagarens forskning.
För en bredare allmänhet och även i samhällsdebatten är det också freds- och litteraturpriserna som röner starkast kritikerstormar. Priskommittéernas beslut underkänns alltid av någon. Är inte författaren för obegriplig så är den för banal, är hon inte för höger så är han för vänster. Är fredspristagaren för okänd har det sina sidor, är det en superstar som Obama röner det kritik.
Men jag tror att de olika priserna ger näring åt varandras uppmärksamhet, vilket naturligtvis är suveränt, inte minst för folkbildningen. I tidningar och andra medier har det under flera veckor debatterats, talats och rapporterats om pristagarna och deras verk. De vetenskapliga svårbegripligheterna reds ut med grafik och förklaringar bredvid utdrag ur pristagarens verk - sådant som vi aldrig annars skulle närma oss om vi inte haft ett specialintresse för det.
Nobelprisen och det som byggs upp runtikring är en betydelsefull tradition för vårt land. Visst är Nobelstiftelsen en privat stiftelse men prisen och det som följer av det varje år är en nationell angelägenhet. Och hur mycket än jantelagen styrt Sverige genom 1900-talet och hur mycket Socialdemokraterna med vänner än monterat ner av traditioner så lever Nobelprisen kvar och hyllar skarpa hjärnor, vassa pennor och gediget idogt arbete. Visst är det fantastiskt!