Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Få svenska diplomater har som Jan Eliasson fått sådan medial uppmärksamhet i Sverige och i omvärlden. I TV-programmet Skavlan kallades han den nu mest kände svensken i världen. I USA publiceras snart en bok om hans förhandlingstaktik utgiven i samarbete med professor Peter Wallensteen vid Uppsala universitet. Till Eliassons 70-årsdag gavs nyligen ut en vänbok med ett 30-tal bidrag från internationella och svenska politiker, diplomater och företrädare för näringsliv, forskning och dagspress. Boken (förlaget Atlantis), har fyndigt fått just titeln En diplomatins hantverkare. Jan Eliasson är nog unik på flera sätt men främst genom att han är den ende som inom UD gått den långa vägen från UD-attaché i mitten av 1960-talet till att under några månader 2006 inneha posten som utrikesminister.Svensk handels VD Dag Klackenberg, tidigare expeditionschef på UD och en av initiativtagarna till vänboken, skriver i ett förord att det är lätt att tycka om Eliasson, han är vad britterna skulle kalla "a likeable person", med ett stort människointresse och förmåga skapa goda och avgörande personliga kontakter. Därmed inte sagt, skriver Klackenberg, att han inte har avundsmän, för det har han. Inte minst bland dem som har svårt att fördra hans alldeles uppenbara vinnarinstinkt och ärelystnad; karaktärsdrag som är alldeles självklara hos idrottsstjärnor och politiker men inte hos en UD-kollega och diplomat. Bara namnlistan på de författare som bidragit till vänboken tyder på Eliassons anseende internationellt. Finlands president Tarja Halonen, Rysslands utrikesminister Sergey Lavrov, förre norske utrikesministern och USA-ambassadören Knut Vollebaek, Strobe Talbott, ledande amerikansk diplomat och diplomatic correspondent, numera president i forskningsinstitutet Brookings och Leif Johannson, chef för Volvo lastvagnar, är några av de ledande skribenterna. Alla bidrar med personliga och för jubilaren smickrande omdömen - annat är väl inte att vänta i en vänbok. Vari består då Eliassons skicklighet som medlare och förhandlare? Förre FN-ambassadören Anders Lidén, numera vår man i Harare, menar att Eliasson ser diplomati som en konstart; inte bara en fråga om logik och förnuft. Ärlighet är den kanske viktigaste egenskapen för en medlare. Och trovärdighet är helt avgörande. Eliasson underströk under samtalen i Iran-Irak-konflikten att man måste säga samma sak till bägge parter, inte alltför mycket lägga budskap tillrätta för att tillfredsställa den man talade med. Eliassons öppenhet, som illvilliga kunde tolka som naivitet, var i själva verket hans kanske största tillgång. Samma egenskap gjorde honom också till en inspirerande chef, vilket inte bara Anders Lidén och en rad andra UD-medarbetare intygar. Jag håller helt med!Eliassons partivänner tidigare S-ministrarna Lena Hjelm-Wallén, Margot Wallström och Carin Jämtin skriver personligt och rörande om kollegan Eliasson. För utrikesminister Lena Hjelm-Wallén var valet vem hon ville ha som sin närmaste man som kabinettssekreterare naturligt - Jan Eliason. När sedan Eliasson ringde sin mor i Göteborg och berättade att han just flyttat in i "detta smärtsamt vackra rum" i Arvfurstens palats sade mor Karin: "Kabinettssekreterare? Förut har du varit ambassadsekreterare, departementssekreterare, biträdande generalsekreterare - skall du aldrig bli något annat än sekreterare". Mor Karin hann inte uppleva att sonen Jan blev utrikesminister. Vet ni VT-läsare vad Jan Eliasson alltid har i kavajfickan? Jo, FN-stadgan i miniformat. I varje diskussion tar han upp FN-stadgan och berättar vad där står.
