DEBATT: En borgerlig väljaridentitet

Socialdemokraterna är ett idéparti. Tyvärr har det bara två idéer. Att ta makten och att behålla den. Citatet från Wilhelm Moberg är lustigt. Men det har ingenting med verkligheten att göra. Om socialdemokraterna hade varit ett tomt maktparti utan en klar föreställning om vad det skall använda makten till hade det inte haft sin dominerande ställning.
Den socialdemokratiskt visionen säger att alla skall kunna få det bättre och att det dessutom är särskilt viktigt att de sämst ställda gynnas, även om det kräver att de bäst ställda betalar extra.
Dock. Visionen är en sak, verkligheten en annan. Alla som läser statistik kan se att visionen inte uppfylls. Men de allra flesta väljare läser inte statistik. De tror på vad regeringen säger. Med andra ord uppfattar de flesta helt felaktigt Sverige som ett välmående och jämlikt land med god offentlig service.
Den socialdemokratiska visionen har ytterligare en styrka. Den skamliga avundsjukan upphöjs till medkänsla och kan få fritt utlopp i valen. Harmen mot grannen som kör stadsjeep och äger fritidsbåt kanaliseras i en röst på socialdemokraterna.
Sammanfattningsvis bygger socialdemokraterna sin politik på att ha en tydlig vinnargrupp som förefaller gynnas (löntagarna och "de sämst ställda") och en tydlig "vi mot dom"-strategi. Socialdemokraterna är inte ett parti för alla.
De väljer att vara ett parti för några och mot några andra. Erfarenheten som säger att detta är en förnuftig strategi är massiv:
1. Vill man förändra så att någon blir nöjd kommer någon annan att bli missnöjd. Det går inte att göra alla nöjda, oftast blir i stället alla missnöjda. Det gäller i stället att göra en tillräckligt stor grupp tillräckligt nöjd. Socialdemokraternas politik är alltid inriktad på att tillfredsställa de egna kärntrupperna. Andra grupper kan dock få en välriktad dusör i rätt ögonblick (maxtaxan) som bryter upp deras linje.
2. En yttre fiende (de bättre ställda, arbetsgivarna) är oslagbar när det gäller att skapa ett känslomässigt stöd för den egna linjen och samhörigheten.
Konstigt nog förefaller de borgerliga partiernas ledningar i dag vara helt omedvetna om dessa enkla grundregler. De har ingen politisk vision som syftar till att någon grupp skall se en borgerlig regering som ett egenintresse.
De borgerliga har inte heller skapat någon yttre fiende att mobilisera emot. Socialdemokraterna beskrivs förvisso som tröttkörda och sönderregerade.
Retoriken handlar om att socialdemokraterna inte förmår, inte orkar och inte förstår. Men det är inte särskilt mobiliserande att framställa motståndaren som svag och oförmögen. Särskilt inte när han om situationen så kräver visar sig rask och dådkraftig.
De borgerliga måste helt enkelt våga identifiera dem man vill ha som sina väljare och satsa på att tillfredsställa deras intressen. Dessa är höginkomsttagare, företagare, egnahemsägare och yngre människor med ambitioner, huvudsakligen i stor- och universitetsstäder.
Dessa människor är intresserade av avskaffad statsskatt, avskaffad fastighetsskatt, avskaffad förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt, avskaffade 3:12-regler, förenklad arbetsrätt och skatteuppbörd, avdrag för hushållstjänster, betyg i skolan och valfrihet inom barnomsorg, utbildning och vård.
De är mindre intresserade av jämlikhet och höga ingångslöner och mer intresserade av flexibilitet och höga slutlöner. De tycker att man skall vara sjuk för att vara sjukskriven eller sjukpensionär. De tycker inte att sjukkassa, a-kassa och "åtgärder" skall vara evig försörjning för folk som inte vill byta bostadsort eller ta tråkiga jobb.
Den borgerliga politiken bör inriktas på dessa människor.
En tydlig fiendebild måste också skapas. Socialdemokraterna bör utmålas som en destruktiv kraft som vill hålla folk i bidragsberoende och motarbetar flit, hederlighet, arbetsmoral och företagsamhet av simpla och egoistiska maktskäl. Konflikten måste bli tydlig mellan borgarnas framåtanda och utvecklingsvilja, och socialdemokraternas avundsjuka, destruktivitet och lättja. Det handlar om att skapa en borgerlig väljarindentitet.
En borgare skall arbeta hårt och vara stolt över det, ta ansvar för sig själv och sin familj och se ned på ansvarslöshet och smitarmentalitet. En borgare gläds åt andras framgång.
Det är först när de borgerliga partierna vågar börja bygga på en borgerlig väljaridentitet, tydligt skild från den socialdemokratiska indentiteten, som väljarbasen blir stabil och kan ökas.

Debatt: En borgerlig väljaridentitet