En av oss är naiv
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Från en hög piedestal, med hjälp av en vilseledande liknelse med födelsedagsfotografier, stämplar du mig som naiv. Om hypotesen (mera än så är det inte i vetenskaplig mening) om evolutionen skulle vara riktig, då har människan utvecklats genom en lång utvecklingskedja under en lång tid från amöba (som förresten ingen vet var den har kommit ifrån).
I den utvecklingskedjan finns det ett flertal arter som är bevisbara genom att de fortfarande lever och genom att det finns bevarade fossil i stora mängder. Enligt utvecklingsläran måste det ha funnits en mängd mellanarter, eftersom en fisk inte kan få en fågel till avkomma etcetera. Men det finns inga sådana levande mellanarter, inte heller finns det arkeologiska fynd som skulle styrka att de någonsin har funnits.
Då frågar jag dig: Är det naivt att förvänta sig levande och arkeologiska bevis på att dessa mellanarter verkligen har funnits (att de inte bara är högtflygande hypoteser), eller är det naivt att bortse från faktum att det inte finns något som bekräftar mellanarternas existens och fortsätta tro på hypotetiska akademiska fabler som uppenbarligen saknar stöd? Ja, en av oss måste verkligen vara mycket naiv.
Såväl skapelsetroende som evolutionister menar att DNA med mera bekräftar deras respektive ståndpunkt. Men vi har en tydlig verklighet. Överlägsna nedsättande omdömen om skapelsetroende är evolutionsanhängarnas främsta "argument". Redan i grundskolans läroböcker stämplas skapelsetroende som kristna fundamentalister. Hur många orkar bära en sådan illfundig stämpel som luktar starkt religiös fanatism kombinerad med oförmågan att ta till sig vetenskapliga fakta? Sanningen är inte det som en syndig eventuell akademisk majoritet vill ha den till. Vi får gå så långt det är möjligt i den bevisbara verkligheten utan att blunda för fakta. Sedan får vi erkänna (såväl skapelsetroende som evolutionister) att vetenskapens räckvidd är begränsad. En del av vår existens handlar om tro. Det finns dock tydliga vägvisare i tillvaron som hjälper den ödmjuke att orientera sig och lära sig att skilja mellan tro på fabler av alla sorter och tron som är förankrad i verklighetens vittnesbörd, till exempel Kristusbilden. Men de stolta missar sådant.
BREV TILL LEDARSIDAN