Yttrandefriheten sitter trångt i dagens Egypten. Landet kallas ett av de farligaste länderna i världen för journalister. Men inte för alla. Utan risk går det att anklaga president Obama för att planera mörda fältmarskalk al-Sisi, högst upp i makttoppen.
”Det egyptiska folket har inga andra fiender än Obama, amerikanerna och deras lakejer.”
Detta var nyligen budskapet från Mustafa Bakri, journalist och tidigare parlamentsledamot, i egyptisk TV. I ett panelprogram bemöttes Bakri bara stillsamt – vad hade han för belägg?
Men kanske spelar det ingen roll. Ty ”USA har utnämnts till huvudfiende”.
Det säger Malin Kärre, Sveriges ambassadör i Kairo från 2008 till augusti 2013, när hon deltar i ett seminarium om Egypten ordnat av Palmecenter.
Västfientlighet är inget nytt i Egypten. Väst har länge använts som syndabock för regimer i knipa. Men den hatiska stämning Kärre upplevde efter att militären 3 juli i fjol hade störtat president Mursi är ny. Man tålde inte att väst kallade detta en kupp.
Militären är den starkaste samhälleliga institutionen bland egyptierna. 80 procent uttryckte sitt förtroende för militären före kuppen i fjol. Det förklarar hur militären så lätt kunde utnyttja missnöjet med Mubarak 2011 och Muslimska brödraskapet 2013 för att skydda sina intressen. Militären likställs ju med den egyptiska nationen.
När hon kom till Kairo 2008, säger Kärre, var Egypten ett land med hög tillväxt, med politisk stabilitet – och rädsla. ”Man talade inte politik.”
Sedan försvann rädslan. Mubarak tvingades avgå.
”Vi kan och får tänka själva”, konstaterade egyptierna.
Men med rädslan försvann även stabiliteten. Ekonomin kraschade. Oron för levebrödet slog ut längtan efter frihet.
Det är en nu vanlig bedömning i väst att regimens metoder motverkar syftet. Med jakten på regimkritiker blir det inte den stabilitet som lockar tillbaka turister och investerare. Medan den liberala oppositionen lider vädrar jihadisterna morgonluft. Det kan bli våldsamt, som på 1990-talet.
Republic of Fear, Fruktans republik, är titeln på en bästsäljarbok från 1989 om hur Irak fungerade under Saddam Hussein.
Irak var inte då och är inte nu ensamt om att ha fruktan som grundsten för den politiska ordningen. Men det är något speciellt med fruktan, när den kommer tillbaka, efter att hoppet tänts och sedan släckts.
Journalisten Bitte Hammargren har i många år bevakat Mellanöstern och Nordafrika. Nyligen hemkommen säger hon att hon aldrig besökt Egypten i ett så dystert läge som nu. Människorna frågar - alla dessa döda – till vilken nytta?
Hammargren kallar Egypten för rädslans republik.
Läkaren Aboul Fotouh är en moderat islamist som bröt med Muslimska brödraskapet och ställde upp presidentvalet 2012, då Mursi vann. Fotouh har förföljts av Mubaraks, brödraskapets och militärens regimer. Han tänker inte kandidera i årets presidentval. Ty ”Detta är Fruktans republik. Varje egyptier som vill uttrycka sin åsikt är rädd för att skadas, gripas och att hemmet stormas.”