BO TURE LARSSON: Dyster stämning när britterna förbereder regeringsskifte

Britterna är kända för diverse egenheter, exempelvis att inte ha någon samlad, skriven grundlag. Men visst har även brittisk politik skrivna regler. Således är parlamentets levnadstid i lag begränsad till fem år. Det innebär att det måste hållas val före 3 juni i år.Det finns en vana att hålla val oftare. Men en regering på fallrepet dröjer gärna. Så var det när de konservativa, efter en oväntad fjärde valseger i rad 1992, höll ut i det längsta, tills Tony Blairs Nya Labour triumferade 1997. Och så är det nu, när Labour, sedan 2007 lett av Gordon Brown, håller tummarna för att de segertippade konservativa skall snubbla på mållinjen. Även om det gick mindre förödmjukande till än när den konservativa toppen 1990 gjorde sig av med Margaret Thatcher så var det i praktiken tvång även bakom Blairs avgång 2007, efter tio år. Stjärnan från 1997, den tidens Barack Obama, hade likt denne kommit till makten på förväntningar om change, förändring, efter 18 år med de konservativa Tories vid makten. Men när han 2005 vann sin tredje, knappa, valseger hade han hunnit svika förväntningarna. Irakkriget var en viktig orsak, men framför allt var det något i hans personlighet väljarna tröttnat på. Gordon Brown var Blairs motsats - allt annat än charmig och vältalig. Inledningsvis frestades han att försöka slå mynt av kontrasten, med ett överraskande nyval, för att kunna föra sitt parti till en fjärde valseger. Men Brown tvekade, och sedan började den ekonomiska kris som gjort rent hus med alla hans tidigare anspråk på att vara den kloke rikshushållaren.Nu lever britterna över sina tillgångar, som vore de greker. Nästa regerings stora uppgift blir att kapa skuldberget utan att snöpa en begynnande återhämtning. Att det konservativa torypartiet får uppdraget att städa upp är den allmänna meningen. Deras ledare David Cameron har hunnit visa sin uthållighet på en post som tidigare handlat om vem som står näst i tur att gå över plankan. Partiet upplevs åter som regeringsdugligt, och belönas med övertag i opinionsmätningarna. En längre tid har väljarna fördelat sig 40-30-20 på de tre stora partierna tories, labour och liberalerna. Tories behöver ett par procentenheter till för att valssystemet skall ge dem en trygg majoritet. Men i början av året tycks osäkerheten härom snarast ha ökat.Det kan bero på väljarnas allmänna misstro mot politikerna i London. Stämningen är en helt annan än när Blair vann 1997, när ekonomin pekade uppåt. Och medan det då var tories som ansågs ha korrumperats av ett långt maktinnehav har väljarna denna gång fått känslan att alla politiker som hamnar i parlamentet bara inte kan låta bli att stoppa fingrarna i syltburken. I fjol våras avslöjade tidningen Daily Telegraph hur parlamentariker missbrukat rätten att göra avdrag för ökade levnadskostnader. Några ställs nu inför rätta. Flertalet har inte formellt begått olagligheter, men har tvingats eller självmant valt att inte kandidera igen. Oavsett vem som vinner valet bidrar skandalen till den största förnyelsen av parlamentet på många år. Men det blir alltså ingen förnyelse med entusiasm. Britternas oro för ekonomin och vrede över vad som skett i parlamentet innebär att nästa brittiska regering börjar i uppförsbacke.

Bo Ture Larsson: Dyster stämning när britterna förbereder regeringsskifte

Utrikeskolumnen handlar denna vecka om det brittiska valet som kommer gå av stapeln under våren. Oppositionen har toppat opinionsundersökningarna under lång tid, hur det kommer att gå återstår att se. Men nedan sammanfattas stämningarna som de är nu.