Dynamisk utveckling i Lettland
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett premiärbesök i Lettland och dess storslagna huvudstad Riga i fyra dagar ger mersmak. Visst finns ganska betydande problem kvar i det lettiska samhället. Lettland har problem med korruptionen, bland annat den politiska. För några år sedan inrättades en anti-korruptionsbyrå, vars huvuduppgift är att bekämpa korruptionen inom den politiska sfären.
En annan och politiskt knepigare uppgift gäller konflikten med Ryssland om de nästan 20 procent av landets befolkning på 2,3 miljoner som har ryska som modersmål och som är så kallade icke-medborgare. Lettiska regeringen har antagit program, som skall göra det möjligt för dem att bli lettiska medborgare. Ryssland riktar ständig kritik mot Lettland mot vad man anser vara tecken på diskriminering av den ryskspråkiga befolkningen.
En tredje svårighet gäller ekonomin som trots stark tillväxt - i genomsnitt 7,6 procent sedan år 2000 - fortfarande inte är i balans. Vilket gör att Lettland fortfarande enligt EU-statistik är det fattigaste EU-landet per capita.
Men frånsett dessa i och för sig besvärliga frågor går utvecklingen i Lettland politiskt, kulturellt och industriellt i en rasande takt. I EU-kretsar pekar man ibland på den otroligt snabba utvecklingen i de baltiska länderna, vilket tyder på att både de styrande och folket i dessa länder gjort anmärkningsvärda framsteg.
Vi måste betänka att Lettland styrts i 700 år av tyskarna, 200 av ryssarna och i 70 år av svenskarna under Gustav II Adolfs tid (1621-1710). Den svenska tiden betecknas fortfarande som en relativt lycklig period. Den verkliga friheten kom alltså först i augusti 1991, då Lettland förklarade sig självständigt och fick internationellt erkännande.
På 15 år har letterna från grunden byggt upp samhällets institutioner och på egen hand ansökt om och givits medlemskap i både EU och försvarsorganisationen Nato, två ytterst viktiga garantier för utrikes- och handelspolitiken. USA är kanske landets viktigaste allierade. President Bush gjorde häromåret ett bejublat besök i Riga.
De nordiska länderna inte minst Sverige gav de baltiska staterna ett mycket ambitiöst demokratibistånd inom många samhällsområden. Handelshögskolan i Stockholm har med svenskt statsstöd sökt bidra till att etablera marknadsekonomin och byggt upp en handelshögskola, som nu mer och mer övergår i lettiska händer.
Många letter kom som flyktingar till Sverige och fortsätter att agera som ambassadörer i bägge riktningar. Utbytet på kulturens område är stort.
Men tyvärr finns också i det lettiska samhället negativa stämningar mot Sverige och svenskar. I alla fall att döma av en opinionsundersökning som gjorts och som Riga handelshögskolas kommunikationsansvarige svensken Anders Alexanderson presenterade. Som starkt negativa Sverigebilder återfinns baltutlämningen för 60 år sedan, motståndet häromåret mot de lettiska byggarbetarna i Vaxholm och talet om att baltiska medborgare skulle komma till Sverige för så kallad social turism.
Mer än 80 procent av alla letter känner sig dåligt informerade om Sverige. Och bara lite över 10 procent av alla letter har någon gång besökt Sverige.
Här finns alltså en stor potential på både lettisk och svensk sida. Ett första steg för oss svenskar kan vara att bara resa dit. Hyggligt billigt flyg Arlanda-Riga finns. Och en halvtimmes tågresa från huvudstaden Riga ligger badorten Jurmala, dit förr sovjetiska eliten kom för rekreation. Nu är bad- och kurorten öppen för alla. Sandstränderna i Rigabukten känns lika varma och inbjudande som stränderna på Kanarieöarna, i alla fall nu i maj.
Kolumnen