MAGNUS NILSSON: Dolda agendor fördummar debatten

Onsdag morgon. Peter Eriksson (MP) och Jan Björklund (FP) debatterar svensk euroanslutning i TV4.Båda förefaller vara nationalekonomiska analfabeter.Peter Eriksson säger ungefär så här: det är bra att kronan har förlorat värde under krisen, eftersom det gör att svenska företag har haft lättare att sälja sina produkter och därför kunnat överleva. Om vi hade haft euron skulle detta inte ha kunnat ske och då hade vi haft högre arbetslöshet.Jan Björklund säger ungefär så här: det är inte bra att kronan har förlorat i värde under krisen. Det betyder nämligen att vi har blivit fattigare. Dessutom drabbar fluktuationer i valutakurserna exportföretagen. Om vi hade haft euron skulle detta inte ha skett och vi skulle alla vara rikare.Felet med Erikssons resonemang är att det utgår ifrån att så länge man har en bra mekanism för att anpassa sig till ett problem så finns inte problemet. "Att jag blir allt fetare är inget problem eftersom jag har mysbyxor med resår".Felet med Björklunds resonemang är att det utgår från att ett problem inte existerar om man inte kan se det. "Att jag blir allt fetare är inget problem eftersom jag inte väger mig".Båda förefaller tro att penningpolitiken är den centrala faktor som avgör nationens välståndsutveckling.Är dessa båda toppolitiker verkligen så okunniga som de verkar?Det är inte omöjligt. Penningpolitiken är den mest deprimerande provkartan av bisarra åsikter och missuppfattningar - endast energipolitiken kommer i närheten.Men jag tror att förklaringen är en annan.Båda herrarna har politiska mål de av olika skäl inte vill redovisa.Peter Eriksson har en dröm om Sverige som "föregångsland" när det gäller miljö och klimat. En dröm han vet kräver närmas drakoniska detaljregleringar av både näringsliv och enskilda individers livsföring. Den drömmen passar perfekt in i Lars Ohlys visioner om ett samhälle med total statlig kontroll över finanssektor och storföretag. Exakt vilken ståndpunkt Sahlin har i sammanhanget är ointressant. Förmodligen har hon ingen.Men ett sådant samhälle tar minst ett par mandatperioder att genomföra och under tiden är det nödvändigt med en permanent, krypande devalvering av kronan för att undvika massarbetslöshet. Vi skall ha klart för oss att de så kallade "gröna jobb" som Eriksson drömmer om i huvudsak är AMS-jobb i lyxförpackning. Vi talar om en politik som med vett och vilje skapar massiva sänkningar av levnadsstandarden.För Björklunds del handlar det om den gamla drömmen om att med valutans hjälp driva fram en annorlunda svensk arbetsmarknadspolitik. Redan under ecu-anslutningen - som slutade med 500 procents ränta och orsakade regeringen Bildt undergång och 90-talskrisen - var tanken att den fasta valutakursen skulle tämja fackföreningarna i avtalsrörelserna. Om inte kronan kunde devalveras skulle stora löneökningar orsaka arbetslöshet och fackföreningarna därför vara återhållsamma.Detta fungerade dock inte. Facken vet nämligen att löneökningar i teorin påverkar arbetslösheten men att den i praktiken styrs av många andra faktorer utanför deras kontroll. De har ingen anledning att finlira. Det rationella för dem är att hugga ut så mycket det går. Att löneökningarna i Sverige ofta saknar koppling till samhällsekonomiska realiteter har enbart att göra med att lagstiftningen ger facken ett övertag.1992 orsakade detta en katastrof. Den kan upprepas eftersom inga väsentliga förändringar i spelreglerna på arbetsmarknaden har genomförts.Björlunds förhoppning av en euroanslutning skulle ha en återhållande eller systemförändrande effekt är grundlös.Det vore bättre för demokratin om Peter Eriksson medgav att han vill bygga om Sverige till ett DDR-light med miljömuppig kommunikationsstrategi.Och om Björklund vågade säga det han förmodligen vet. Att om Sverige skall kunna ligga i topp när det gäller teknisk och ekonomiska utveckling - inklusive miljöområdet - så krävs en radikalt entreprenörs - och företagarvänlig politik.Vilken penningpolitisk regim man väljer är visserligen viktigt. Men det är inte den avgörande frågan.

Magnus Nilsson: Dolda agendor fördummar debatten