DEBATT: Det var visst en öm tå

I en stämning av vemod skrev jag en stillsam sommarartikel och reflekterade över att centerpartiets förre ordförande Lennart Daleus lämnat det som en gång var hans parti. Hur det gamla folkrörelsepartiet nu istället lyfter fram Margret Thatcher som inspiratör och hur sossehat blivit den främsta drivkraften. Det är en sorglig resa, som är värd att tala om.
Svar kom från centerkansliet. I Västerviks-Tidningen svarar partisekreterare Jöran Hägglund och tycker att jag ägnar mig åt pajkastning. Inte alls, en och annan rabarberpaj blir det allt sommartid, men ingen kastas.
Jörans svavelosande svar visar att jag råkat trampa på en väldigt öm tå. Det är vänsterpartiet och centerpartiet som tvingas uppleva att deras tidigare ordförande lämnat partiet. Också i en internationell jämförelse är det något helt unikt. Förklaringarna finns, men får enligt Hägglund inte talas om.
Egentligen är jag inte särskilt överraskad. Centerns tid som borgerlig vänster och som "mittens rike" är över. Partiets ideologiska tomhet är det mångt fler än jag som sörjer. Men för att också besvikna centerpartister ska få något kul att tänka på kan vi ju gemensamt glädjas över att Kalmar län förra året hade den största ökningen av småföretag i hela landet och att ungdomsarbetslösheten i socialdemokratins Sverige bara är en tiondel av vad den var när centerpartiet senast styrde Sverige ihop med moderaterna.
Fortsätt ni gärna att tala illa om Sverige.
Kanske det till sist bara är er själva ni lurar.

Debatt: Det var visst en öm tå