Det pyr på Cypern - en misslyckad stat
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Besvikelsen blev stor, både i FN och i EU. Uppfattningen var att grekcyprioterna missat en chans, förförda av den gamle nationalisten Tassos Papadopoulus som de röstat fram till president. Tidigare hade det vanligen varit turkcyprioterna som uppfattats sätta sig på tvären.
För att begränsa skadorna på ön och i relationen EU-Grekland-Turkiet, för att rädda vad man kunde av ett mångårigt fredsarbete med trilskande rättshaveristiska parter (Kofi Annans plan var den femte versionen) så föreslog EU-kommissionen redan 26 april att turkcyprioterna skulle få ekonomiskt stöd. I samma anda publicerade Kofi Annan en rapport om Cypern i vilken han förklarade att det inte längre fanns några förnuftsskäl för att det internationella samfundet skulle fortsätta att isolera den turkiska delen av Cypern.
Det har länge exempelvis varit förbjudet med direktflyg till norra Cypern, vilket hämmat turismen, en inkomstkälla som kunde bli ännu viktigare här än i söder.
Det vanliga har varit att generalsekreterarens rapporter om Cypern följts upp med en resolution i säkerhetsrådet. Men den här gången har inget hänt. Det påstås att den grekcypriotiska regeringen lyckats övertala Ryssland att stoppa en ny resolution av säkerhetsråd med Kofi Annans slutsatser. Moskva har länge ansett det förenligt med sina olika intressen att stödja grekcyprioterna, exempelvis därför att man därmed lägger grus i närmandet EU-Turkiet och USA:s försök att integrera Turkiet än starkare i västlägret.
I EU har den grekiska sidan numera två företrädare. Regeringen i Aten vill inte utmana den hemmaopinion som hävdar att Anna-planen var orättvis och helt enkelt inte kunde fungera. Att stödja Cypern-grekerna tycks vara viktigare för Aten än den nyfunna vänskapen med Turkiet. Och EU:s övriga medlemmar tycks inte vara redo att driva frågan. Annat är akut viktigare. Som vanligt försöker man sopa problem under mattan i hopp om att de ska försvinna.
I december fick Turkiet veta att förhandlingar om medlemskap kan inledas i oktober. Ett krux är att Turkiet ännu inte formellt erkänt regeringen i Nicosia som företrädare för den internationellt erkända republiken Cypern. Hittills har Turkiets utrikesminister Abdullah Gül hävdat att det inte ens kan bli ett indirekt erkännande. Det skulle det kallas om Turkiet godkänner att dess nuvarande frihandelsavtal med EU utsträcks till dess tio nya medlemsländer, alltså även Cypern.
Men det är klart, det vore konstigt om ett land börjar förhandla om medlemskap i en organisation när man inte helt och fullt erkänner den som motpart.
Mot den här bakgrunden är det intressant att ta del av den opinionsmätning EU-kommissionen genomfört på Cypern, för första gången i öns båda delar. Det visar sig att grekcyprioterna, som fått komma med, tycker att EU är bra, till 40 procent. Turkcyprioterna, som fick EU-dörren smälld i ansiktet genom grekcyprioternas nej till Annan-planen i fjol, menar däremot till 75 procent att ett EU-medlemskap vore bra för dem.
Det är i linje med resultatet i det turkcypriotiska valet som hölls 20 februari. Tre olika EU-vänliga partier fick 65 procent av rösterna.
Fast man kan ju fråga sig hur länge sympatierna står sig. EU har inte levt upp till förväntningar och löften. (SNB)