Jag hade semester, just varit och druckit kaffe hos en gammal vän. Så upplystes jag genom sociala medier om vad som skett - ett terrordåd i Oslo och ett på en ö strax utanför. Kvällens planer kullkastades och resten av eftermiddagen och kvällen satt jag som klistrad framför tv-sändningarna från Norge.
Säkert minns också många andra denna dag, den 22 juli 2011, just så.
Att välja bilder till texter tillhör mitt dagliga arbete. En dag som denna väljer många redaktörer att bildsätta nyhetsartiklar, debattinlägg eller ledarkolumner, med en porträttbild på Anders Behring Breivik från rättegångens första dag. Det gör inte jag.
I stället väljer jag att illustrera denna reflektion över det som skedde förra sommaren med en bild på ön där tragedin utspelade sig.
Bilden ovan är tagen i augusti, en knapp månad efter de bestialiska dåden. Det ser lugnt och fridfullt ut, spåren är borta och den förföriska naturen avslöjar inget ur sitt minne.
I går var första rättegångsdagen i Oslo tingsrätt.
Precis lika svårt som det är att föreställa sig att 69 människor miste livet på denna vackra och till synes fridfulla ö, lika svårt är det och kommer det att bli att se Anders Behring Breivik i tv och höra hans milda och ganska samlade stämma.
Någon gång under gårdagen brast det för honom. Han gav vika under ett par sekunder. Gråten kom.
Vid andra tillfällen skymtade ett leende i hans ansikte - någon gång när han hörde sin egen röst spelas upp i högtalarna, någon gång när hans namn nämndes.
Men mestadels under gårdagen lyssnade han med ett bestämt och allvarligt ansiktsuttryck.
Rättegången kommer att pågå under lång tid och inte förrän den 21 juni beräknas åklagarna och försvaret hålla sina slutpläderingar.
Många av oss här i Sverige kommer att följa rapporteringen och utsändningarna från Oslo med intresse, obehag och ilska. Men inte bara här. Det som skedde i Oslo och på Utøya den 22 juli förra året och vad det sedan fört med sig är något som väcker uppseende runt om i världen.
Representanter för den norska Socialdemokratin och dess ungdomsförbund sade ganska snart efter dåden att de ska fortsätta med sina sommarläger på Utøya. I söndagens Svenska Dagbladet berättade AUF-ordföranden Eskil Pedersen att så inte blir fallet i år, i stället blir det en öppen dag med tal och möten.
Ju mer man tänker på händelserna på Utøya, desto overkligare blir de. Hur många av oss har inte som unga njutit av sommaridyllen på läger med föreningar, klubbar och kyrkor?
Tanken på att det skulle dyka upp en massmördare där och ödelägga många människors liv och framtid, finns bara inte.