Det går åt fel håll i Ryssland
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Andrej Illarionov, 44, är professor i ekonomi, klär sig inte i narrkåpa utan i kostym och rör sig världsvant mellan föreläsningssalar och internationella konferenser.
Han är ingen pajas. Men med sin skarpa tunga och vana att uttrycka sina åsikter har han varit en udda figur i Putins alltmer auktoritärt styrda land.
Vid medeltidens hov kunde narren vara fräck till och med mot härskaren därför att alla visste att det skedde på dennes nåder och att narren egentligen var betydelselös. Det har varit något liknande med Illarionov.
Våren 2004 kallade han Kyoto-protokollet för ett internationellt Auschwitz, för dess inverkan på världsekonomin. Ryssland valde ändå att ställa upp på Kyoto.
Ett par dagar efter att Putin i december 2004 sagt att ett statligt företags övertagande av den fängslade ex-oligarken Michail Chodorkovskijs energigigant Yukos var "fullständigt normalt" förklarade Illarionov att detta var årets svindel, som kunde få "blodiga följder".
Det enda som då hände var att Illarionov fråntogs uppdraget att företräda Ryssland i samarbetet med G7-länderna, grupperingen av ekonomiskt ledande länder, som när Ryssland är med kallas G8. Ryssland är ordförande för G8 sedan den 1 januari 2006.
Lilia Sjevtosova vid tankesmedjan Carnegie Moscow Center sade då att Illarionov försökte få sig själv avskedad. Men Putin hade nytta av honom. Så länge Illarionov funnits i Kreml har han verkat lugnande på dem i väst som oroat sig för de ryska makthavarnas strävan att ta kontroll över massmedierna, motarbeta ett självständigt rättsväsende och bekämpa sina politiska motståndare oppositionen med metoder oacceptabla i ett demokratiskt samhälle.
Illarionov kommer från Putins hemstad S:t Petersburg. Han var rådgivare åt Putin redan innan denne blev president år 2000. Han är något så apart som en rysk "libertarian", alltså anhängare av en tankeskola som är mest känd från USA, bland annat för sin kritik av alla slags handelshinder och USA:s försök att sprida demokrati med vapenmakt.
Strax före jul höll Illarionov en presskonferens om det ekonomiska läget. Han sade inget om sin framtid. Men den 27 december meddelade han att han "för en tid sedan" bett om att bli befriad från sitt uppdrag som presidentens rådgivare. Så skedde omgående.
Illarionov motiverade sitt avhopp med att det inte längre går att föra en politik för en fri ekonomi, när utvecklingen nu domineras av statliga företag som agerar enbart i sitt eget intresse, och när Ryssland gått från att vara ett delvis fritt land till ett ofritt land.
Ryssland som politiskt ofritt är en bedömning hämtad från den listning den amerikanska organisationen Freedom House årligen gör av världens länder - fria, delvis fria och ofria. I fjol flyttades Ryssland från kategorin delvis fria till de ofria.
Putin har sagt att hans mål är ett fritt land med ett fritt folk, att han vill dubbla bruttonationalprodukten och folk pengar på fickan. Illarionov hann bidra, när Ryssland under Putins första år införde en inkomstskatt på 13 procent. Men sedan har det gått trögt med det ekonomiska reformarbetet.
Efter Beslan-tragedin förklarade Putin att staten måste stärkas för att skydda stat och enskilda i kampen mot terrorismen. Folkvalet av provinsernas guvernörer har avskaffats - vilket Illarionov kritiserat.
I slutet av förra året antog parlamentet med överväldigande flertal en lag som skärper kontrollen över icke-statliga organisationer.
Råka illa ut lär främst de göra som på något sätt irriterar överheten, exempelvis genom att påtala brott mot de mänskliga rättigheterna.
Det är inte bara Freedom House som anser att det går åt fel håll i Ryssland. Trösten skulle väl vara att det blir allt färre som lider av utvecklingen. Sedan Putin blev president har befolkningen minskat med över tre miljoner. (SNB)