Det finns inga entreprenörer
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Numera har ordet entreprenör fått en ännu kraftigare laddning. Det är runt entreprenörerna framtiden ska byggas. Det är entreprenörerna som ska skapa sysselsättning åt 100 000-tals svenskar.
Entreprenören i den sistnämnda formen är en myt, skapad av människor som förväntar sig att någon annan ska lösa problemen. Denna entreprenör beskrivs som en egen ras med ett antal utmärkande egenskaper. Det är ungefär som med hundar. Labradorer älskar att bära pinnar. Entreprenörer älskar att skapa företag.
Jag har genom åren arbetat med flera personer som beskrivs som förstklassiga entreprenörer. Det enda gemensamma drag jag finner är målmedvetenhet. Men det beror snarare på styrkan i deras affärsidé, inte på deras gener.
Ett av de bästa exemplen på entreprenörskap som jag studerat på nära håll finns i den offentliga sektorn. Det var skapandet av Kvännarens skola/förskola i Västervik. Alla som var delaktiga i projektet brann för idén. Men här fanns ingen entreprenör av den mytologiska sorten, bara vanliga lärare, dagisfröknar, fritidspedagoger och barnskötare.
Det var styrkan i idén som fick dem att brinna.
Jag har sett samma glöd hos helt vanliga människor i föreningslivet. Allt från entusiasterna bakom musikalen Ronja Rövardotter här i Västervik till passionerade byggare av modellflygplan.
Min slutsats är att företagsamhet är en grundläggande mänsklig egenskap.
Frågan är alltså inte hur vi får fler entreprenörer. Frågan är hur vi frigör den skapande kraften hos alla människor. Hur får vi fler att förverkliga sina drömmar?
Nästa gång jag hör en politiker eller offentlig tjänsteman efterlysa fler entreprenörer kommer jag att resa mig upp och ställa en motfråga: Varför driver inte du företag? Varför vågar inte du ta risken utan förväntar dig att någon annan ska göra det?
Som jag ser det finns det bara fyra svar på den frågan. Rädsla, lättja, arrogans och bristande förståndsgåvor. Det sistnämnda tror jag inte är något hinder för att vara företagsam. Nyligen besökte jag Legohuset, en arbetsplats för förståndshandikappade som drivs av Västerviks kommun. Här finns glöden och engagemanget.
Rädsla kan jag förstå. Eget företag är ett stort ekonomiskt risktagande. Vårt samhälle är skoningslöst mot den som misslyckas. Konkursade företagare är i majoritet bland landets överskuldsatta.
Återstår lättja och arrogans, två beteenden som är besläktade med varandra. Gemensamt är åsikten att någon annan ska ta risker och göra jobbet.
Om det nu är som jag påstår, att det inte finns en särskilt riskbenägen ras av entreprenörer, vem ska då skapa framtidens jobb?
Svaret är du och jag.
DEBATT
Janne Näsström är småföretagare i Fårhult utanför Västervik.
Janne Näsström är småföretagare i Fårhult utanför Västervik.