Den kritik Persson kunde godkänna
"Inga nyheter". Nej. KU-kritiken var nog redan förankrad hos Göran Persson. Foto: Mark Earthy/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var rekord i enighet, det var rekord i det arbete som utförts, det var rekord i hur många ledamöter av regeringen som fick sig några slängar av sleven för gemensamma försummelser.
På åtta punkter riktas kritik mot utrikesminister Laila Freivalds, på fyra mot försvarsminister Leni Björklund, på två mot vårdminister Ylva Johansson och biståndsminister Carin Jämtin och på en mot finansminister Pär Nuder.
Statsminister Göran Persson klandras för att han på sex punkter inte gjorde vad han borde ha gjort. Han bär ansvaret för "allvarliga brister" i roll- och uppgiftsfördelningen i regeringskansliet, heter det.
Vad sker i Sverige när landets (formellt) främste politiker gör sig skyldig till "allvarliga brister"?
Han sitter kvar.
Också på den punkten finns det anledning att använda orden unikt och historiskt. Ministrar som heter Ove Rainer, Sten Wickbom, Anna-Greta Leijon eller Laila Freivalds kan avgå om de gjort bort sig bland de egna eller felat i tjänsten. Men heter man Göran Persson sitter man kvar.
Något patetiskt blir det när KU:s moderate ordförande Göran Lennmarker stoltserar med "det största ärendet i KU:s historia". Och får sig en klapp på axeln av socialdemokratiske vice ordföranden Göran Magnusson, som vittnar om hur tillfredsställande det är att "vi kunnat bli överens i denna viktiga granskning".
Tacka för det! Det hyckleriet heter onekligen duga.
I själva verket bevittnar alla vi storögda väljare ett spel för gallerierna. Ingen skall inbilla sig någonting annat än att KU:s kritik var förankrad hos statsministern innan den kom på pränt. Annars hade man fått titta i månen efter enigheten över blockgränserna. Var så säkra.
Som Göran Persson själv kommenterade betänkandet:
"Inget av det som sägs av konstitutionsutskottet är någon nyhet."
Med tanke på att Katastrofkommissionen redan sagt vad som finns att säga i sak och den kritikstorm som statsministern och hans regeringskolleger redan fått utstå, kan Göran Persson lugnt bjuda KU på ytterligare några kritikpunkter. Göran Magnusson hade klart för sig vad han kunde ge de borgerliga belackarna på hand. Och det räckte ju till.
I gengäld har oppositionen desarmerat hotet om misstroende mot Persson. Den försatt det naturliga tillfälle som Kriskommissionens rapport i december erbjöd. I alliansen vann de som i begäran om misstroendeförklaring mot regeringen Persson såg en meningslös demonstration, eftersom den inte skulle få majoritet. Och nu är frågan iskall.
Göran Lennmarker försäkrar att kritiken inte motiverar en misstroendeförklaring. Det gör den inte, ekar Göran Magnusson, eniga som man är.
Svenska folket får på valdagen 17 september får visa om man har förtroende för ministären Persson, förklarar alliansen. Så slipper man det bekymret.
Pinsamt nog för oppositionen, talade statsministern i sin frågestund på torsdagen uppskattande om hur fint det var med den enighet som uppnåtts. Det var bra att "partitaktiken" lagts åt sidan. När han ändå ansattes av partiledarkolleger förklarade Göran Persson att han inte tänkte ta upp handsken, han tyckte att dagen börjat så bra att den inte fick förstöras.
Vi känner igen det: "Jag tar ansvaret, jag går vidare, och ni andra följer med mig." Annat är partitaktik.
Ni snappar väl budskapet: Svenska folket skall känna tacksamhet för att vi erkänner våra fel och försummelser.
Arrogans kan ta sig olika uttryck. Ibland klär den sig i säck och aska.