Den gröna drömmen håller inte
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag fick ställa en fråga till miljöpartiets representant Akko Karlsson angående sälen. Mp kom som bekant in i riksdagen på grund av säldöden på västkusten. Min fråga till Akko var om hon och hennes partikamrater någon gång funderat på vilken ekonomisk och kulturell katastrof deras politik inneburit för kust- och skärgårdsfisket. Säl och skarv påverkar fiskbestånden mycket mer än vad yrkesfisket gör och förstör dessutom redskapen.
Något svar på min fråga fick jag inte utan det kom att handla om hur miljögifterna påverkade sälbeståndet på 70-talet, men undvek att redovisa orsakerna. Detta visar att det är meningslöst att ställa frågor till Sveriges mest glesbygdsfientliga parti för man får ändå inget svar.
EU-parlamentarikern Åsa Vesterlund har också gjort ett utspel om havsmiljön och anklagar yrkesfisket för den situation som råder. Hon går hand i hand med de multinationella organisationerna WWF och Greenpeace och samstämmigheten är total om att fiskerinäringen är orsaken till Östersjöns miljösituation.
Vår röda dröm är grön poängterade s när de presenterade sitt valmanifest i veckan. Man vill förbättra miljön men inte för det marina livet utan för att locka hit turister.
På Ronnebykonferensen på senare delen av 1900-talet redovisades den negativa utvecklingen för Östersjön och vad som borde göras, så forskning är överflödig. Det är de politiska beslut som inte fattats av den regering som i stort sett haft makten tiden efter konferensen.
Samma dag som s presenterade sin "gröna dröm" så har de 20 000 tunnor med giltigt avfall som dumpats i Sundsvallsbukten börjat rosta sänder. Det är tyvärr inte enda platsen som miljöfarligt industriavfall dumpats, utan på många platser längs vår kust, och det var den socialdemokratiska regeringen som gav tillstånd för dumpningen.
Från fiskets sida började vi redan på 60-talet protestera mot detta genom motioner och uppvaktningar men regeringen var avvisande. Vår dåvarande ordförande i SRF Jens Eriksson varnade för konsekvenserna av att använda havet som en gigantisk soptunna, för de som får betala priset för detta på sikt är yrkesfisket och där är vi i dag.
Jag fick i uppdrag från SFR att uppvakta Birgitta Dahl som då var miljöminister och hon förstod allvaret. Men hon stod tyvärr ensam, för regeringen var totalt ointresserad när det berörde miljön.
Miljösituationen för Östersjön är alarmerande. Det är vi som är där hela året medvetna om och försämringen ökar istället för att minska. Att då som s och mp förespråka att bilda marina reservat och förbjuda jakt och fiske är ingen lösning. Därför kan man sammanfatta deras miljöpolitik i det som ordspråket säger att "tomma tunnor skramlar mest".
DEBATT