För 20 år sedan föll muren. Så brukar det uttryckas. Kanske lite slarvigt eftersom förändringarna som skedde i Europa under 80- och 90-talen absolut inte inträffade på en viss dag eller för den delen efter ett planerat mönster som alla var överens om. Men när en mur faller blir allt så tydlig och det blir en symbol. Det kommunistiska tyranniet tar lång tid att komma över, om det ens är möjligt. Diktaturens stora öron lyssnade gärna, dess händer greppade också villigt den som yppade något oppositionellt. Familjer och släkter splittrades. Älskade försvann. Det var så grymt och inhumant, så människoföraktande och fyrkantigt. Det är svårt att förstå att det fanns (och finns) svenska politiker som hyllade idealen i dessa grymma samhällsbyggen. Minnesdagar och jubileer ger oss tillfälle till eftertanke. Företeelser vi i dag tar för givna var omöjliga då. Europa var något helt annat. Allt blev inte som de flesta trodde att det skulle bli och mentala murar finns än i dag. Nu är Europa en bättre och friare plats att vara på. Bara det måste vi vara tacksamma för. I samband med detta jubileum har det kommit ut en hel uppsjö med minneslitteratur kring murens fall och kommunismen. Jag fastnade för en bok av Slavenka Drakulic, som även tidigare skrivit om Östeuropa. Hon utkommer i dag på Natur och kultur med Katt i Warszawa och andra berättelser om livet under kommunismen. Läsaren får följa med sex djur som på olika vis berättar om Östeuropas kommunistepok ur lite oväntade perspektiv. Drakulic lyckas ha glimten i ögat i berättandet, trots att det som avhandlas är ett grymt kapitel i Europas historia. Djuren som lotsar oss genom boken och epoken ger perspektiv på enskilda människors handlande och förklaringar till varför saker och ting förhåller sig som de gör. Ett intressant och underhållande perspektiv som verkligen sticker ut i mängden av minnesböcker. "Vadå, Berlinmuren", frågade sjundeklassaren som jag undervisade i historia. Oj. Jag hade visst råkat säga något om Berlinmuren - en företeelse jag så självklart har i mitt medvetande. Det hade inte han. Och vi hade inte börjat tala om 1900-talets historia då. Men eftersom frågan uppkom gjorde jag en utvikning i ämnet. Efteråt grunnade jag lite över den där frågan - "Vadå, Berlinmuren?" Var det kanske till och med bra att han inte kände till att det existerat något som kallades Berlinmuren, funderade jag. Var kanske hans fråga ett bevis på att vi lever i en annan tid nu? Men nej, självklart inte. Berlinmuren och det kommunistiska spöket har fallit. Men vad det stod för får absolut inte falla i glömska. Reagan, Bush (senior), Mitterand, Thatcher och Gorbatjov. Dessa människor gjorde det omöjliga möjligt. Dessa människor skapade historia. Men framförallt skapade de frihet. Frihet för miljoner människor på bägge sidor järnridån, frihet att hitta varandra och en gemensam framtid.
Fler boktips i min blogg.
