Demokrati, marknad och kommunal kärnverksamhet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns ett antal punkter jag vill bemöta i Harald Hjalmarssons resonemang. För det första påpekar du det felaktiga att använda begreppet monopol med hänvisning till Willys. Du har en poäng men fikamöjligheterna på Willys tror jag inte är så attraktiva för våra elever. Faktum kvarstår - även om det i teorin är möjligt att gå någon annanstans är det inte realistiskt att hävda att konkurrens föreligger i praktiken.
För det andra vad gäller folkhälsoperspektivet är det självklart som du säger att olika former av upplysning, folkbildningskampanjer etcetera måste till på en ren aktörsnivå. Resultatet av dessa kan däremot diskuteras om man inte också arbetar med dessa frågor på en institutionell nivå och de facto arbeta för att förändra utbudet.
För det tredje ger Harald Hjalmarsson återigen uttryck för rädslan för kommunala subventioner av sådant som inte är kommunal kärnverksamhet. Vidare hävdar han att det är ok för gymnasiet att ta över kaféet om det drivs "på riktigt". Tillhör satsningar (finansieringsmässigt) som "Boatmeet" etcetera också kommunal kärnverksamhet? Varför är det inte ok att subventionera verksamheter med hänvisning till demokrati och inflytande medan satsningar på utbildningar till entreprenörer går bra? Jag kan inte dra någon annan slutsatsen av Harald Hjalmarssons resonemang än att det återigen är ok att gynna det egna kollektivet eller synsättet - entreprenörsperspektivet - medan demokrati och folkhälsa är underordnade.
Till VT:s ledarskribent vill jag göra några påpekanden angående demokrati och marknad. Det finns många olika synsätt på demokrati. Den statliga demokratiutredningen pekar åtminstone ut 7-8 olika synsätt. Enligt statsvetaren Erik Amnå kan en grov uppdelning göras mellan demokrati som teknik (regelsystemet/tekniken för beslutsfattande) och demokrati som kultur (de grundläggande värden om alla människors lika värde etcetera som demokrati vilar på).
Den demokratisyn VT förordar tenderar att till största del likställa demokrati med tekniken, det vill säga man förväxlar form med innehåll. Vad gäller innehållet handlar det mest om ett prisande av "marknadens välsignelser" med näst intill religiösa undertoner. Låt oss bara konstatera en sak vilket alla som läst en grundkurs i nationalekonomi redan vet: hela resonemanget bygger på en idealtypisk modell för den fria konkurrensen vars antaganden endast undantagsvis är uppfyllda i praktiken.
Det är faktiskt så att det även finns en motsättning mellan kapitalism som produktionssätt och marknadsekonomin som reglersystem för produktionen på så vis att själva drivkraften i det ekonomiska systemet, vinsten tenderar att skapa monopol då den fria konkurrensen åsidosätts. Varje enskild företagsledare vore ju dum om han inte eftersträvade att konkurrera ut sina konkurrenter för att maximera vinsten. På detta vis finns en monopolistisk tendens i hela världsekonomin som vi alla kan se uttrycket för i form av alla företagsfusioner inom bland annat bank-, medicin- och bilindustrin.
Marknadsekonomi som renodlat system, givet att alla antaganden är uppfyllda i praktiken, kan faktiskt ur vissa synsätt anses vara värdeneutralt, har alltså inget med varken demokrati eller diktatur att göra. Då marknaden som i dagens Sverige dock är detsamma som, det vill säga utgörs av, de tjugo största svenska företagen och deras dotterbolag i Sverige och utomlands, är det något som klingar illa med hela teorin om den fria marknaden och med demokrati som fenomen.
Vad är det som saknas i hela resonemanget kring demokrati och marknad, jo den viktigaste ingrediensen "Makt". En demokratiteori värd namnet kan inte utesluta denna viktiga ingrediens då själva demokratibegreppet både språkligt och innehållsmässigt är detsamma som folkstyre/folkmakt. I ett demokratiskt samhälle bör alltså folket ha makten (förutsätter ägande och kontroll) över de institutioner i samhället som på ett eller annat sätt är maktbärande.
Stora företag vars beslut sker i stängda styrelserum och vars resultat påverkar flertalet människor i samhället kan inte undantas om vi vill ha en demokrati värd namnet. Framför mig ser jag rubrikerna: "Niklas Schön vill socialisera produktionsmedlen", låt oss slippa den debatten. Men är det inte det han vill då? Frågan och svaret blir nog mer retoriska än praktiskt förankrade i realpolitiken. Det handlar mer om hur vi skall förhålla oss i frågor, stora som små, alltifrån gymnasiecaféers och ungdomscaféers vara eller icke-vara till fortsatta bolagiseringar av det som är våra gemensamma angelägenheter. Av bland annat dessa skäl motsätter vi i vänsterpartiet oss å ena sidan alla former av bolagisering av kommunal verksamhet likt majoritetens framtida planer för Lysingsbadet. Å andra sidan vill vi stödja och uppmuntra till fler alternativa kooperativa driftsformer i det privata näringslivet.
Avslutningsvis: om VT:s ledarredaktion är så orolig för min undervisning är det bara att komma på studiebesök - jag har ju varit hos er. A-kursen i samhällskunskap är på 100 poäng - det kanske vore något?
Detta inlägg blir mitt sista i debatten om gymnasiecaféets framtida driftsform.
DEBATT
Niklas Schön, Västervik, är vänsterpartist.