DEBATT: Demokrati, marknad och caféverksamhet

Vad som skall vara kommunal kärnverksamhet; det vill säga vad som skall ägas och drivas i offentlig regi och vad som skall ägas och drivas av marknadens aktörer är och har varit en lång kontrovers såväl i Sverige som internationellt. Frågan har med debatten kring gymnasiecaféet också fått sin lokala förankring. Debatter blir lätt hätska men man borde dock kunna förvänta sig att nivån på diskussionen borde föras ovanför den rena "sandlådenivån". Annars finns risken att vi som politiker enbart späder på politikerföraktet. När nu det är sagt kanske vi kan rikta in oss på vad frågan egentligen handlar om.

Till Harald Hjalmarsson och Mats Hugosson vill jag bara säga att jag fortfarande inte har fått några svar på mina frågor. Varför är det ok med privata monopol men inte med kommunala? Sätter ni den fria företagsamheten framför demokrati och folkhälsa? Är det ok att privata aktörer ges möjlighet att komma in i kommunala lokaler och "profitera" på våra ungdomar under skoltid?
Efter Yngve Råbergs klarläggande artikel (VT 31/3) blir det än tydligare hur motsägelsefull borgerligheten är när det gäller hur kommunala skattepengar skall användas: det är ok med satsningar vilka gynnar det egna kollektivet, det vill säga det privata näringslivet men när motsatsen kommer på tal är det helt andra tongångar. Medborgarna i kommunen är värda ett svar eller åtminstone en diskussion, framförallt i ljuset av att denna fråga har beröringspunkter med andra vida större frågor, till exempel majoritetens planerade bolagisering av Lysingsbadet.

Debatten blev än mer intressant när VT ledarredaktion slår på "stortrumman" och varnar för socialisering av produktionsmedel (VT 30/3) som om frågan hade samma dignitet som löntagarfondsdebatten. Skall vi lägga ut fritidsgårdarnas caféer på entreprenad också? Eller skall vi lägga ned ungdomscaféet Congero med samma form av argumentation.
Jag minns tydligt hur det "flaggades" om "kommunalt subventionerade caféer" redan när Congeros vara eller icke-vara diskuterades. Congero är ju från början de facto ett demokratiprojekt, så kan VT förneka den alldeles uppenbara motsättningen mellan demokrati och marknad?
Jag kan hålla med om att det är ingen garant för demokrati bara för att offentliga aktörer detaljstyr ekonomin. Däremot skulle jag med eftertryck vilja hävda att förutsättningarna för ett demokratiskt styre markant ökar i jämförelse med privatägda institutioner - fråga bara alla dessa före detta Electroluxanställda - var det någon som frågade dem huruvida verksamheten skulle flyttas eller inte?

Kenneth H Axelsson uttrycker på ett förtjänstfullt sätt det som jag tror många av oss känner i VT 31/3. Politiken kan inte dra sig tillbaka i frågor där vi alla har ett gemensamt ansvar. Utbildnings- och folkhälsofrågor som rör våra ungdomars hälsa kan inte överlåtas till marknadens godtycke. Det finns vissa frågor som måste ställas under demokratisk kontroll.
Avslutningsvis, Josef Naaman, är det inte tänkt att varken jag eller några av mina lärarkollegor ska stå och koka kaffe och breda smörgåsar på arbetstid. Rent pedagogiskt förringar jag dock inte värdet det skulle kunna ha, satt i rätt sammanhang. Det är tänkt att caféet skall drivas av elever tillsammans med en ansvarig fritidsledare vars kompetens inte bör förringas.

Debatt: Demokrati, marknad och caféverksamhet