DEBATTNär den sjuke inte tas på allvar

Ond rygg. Det stora problemet är inte sjukskrivningsfusk utan att vården och trygghetssystemet gått över styr, anser Janne Näsström. Foto: Ingvar Karmhed/SVD/Scanpix

Ond rygg. Det stora problemet är inte sjukskrivningsfusk utan att vården och trygghetssystemet gått över styr, anser Janne Näsström. Foto: Ingvar Karmhed/SVD/Scanpix

Foto:

Västervik2007-08-28 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Janne Näsström, Fårhult, är småföretagare.Som småföretagare omfattas jag inte av sjukförsäkringen. Det är provocerande att tvingas betala för andras sjukskrivningar i märkliga sjukdomar som utbrändhet.
Den drabbar i huvudsak anställda i stora organisationer med begränsad arbetstid, 90 procents sjuklön från andra dagens hosta, sju veckors semester och minimalt personligt ansvar. Därför borde jag applådera socialstyrelsens och regeringens krafttag mot sjukskrivningarna.
Samtidigt inser jag att mina magreflexer leder åt fel håll. I min bekantskapskrets finns flera som är eller har varit sjukskrivna med diagnoser av typen utbrändhet.
Ingen av dem har, som jag uppfattar det, blivit utbrända av hård arbetsbelastning. I ett fall handlar det om traumatiska barndomsupplevelser, en annan har mobbats på arbetet.
Tre har felaktigt sjukskrivits för utbrändhet när det handlat om Parkinsons sjukdom, hjärtfel och utslitna ryggkotor.

Den utslitna ryggen tillhör en släkting. Under ett års tid har hon bollats fram och tillbaka mellan vårdcentral och sjukhus, mellan olika kliniker och universitetssjukhus. Till en början försökte vården avskriva henne som gnällig kärring, eller som läkaren uttryckte det: "Ont i ryggen är vanligt bland äldre kvinnor. Det finns inget att göra."
Försäkringskassans insats är beklämmande. De skickade ut ett frågeformulär som mest handlade om psykosociala faktorer.
En av frågorna löd: "Är det någon i din omgivning som hindrar dig från att arbeta." Sedan blev hon inkallad till samtal hos Försäkringskassan.
Att hon knappt kunde gå struntade handläggaren i, hon skulle infinna sig på kontoret eller förlora sjukpenningen. När det stod klart att det handlade om en fysisk sjukdom gick Försäkringskassan upp i rök.

I våras fick släktingen äntligen en diagnos. Två kotor är utslitna och nerver ligger i kläm. Risk föreligger för nervskador och livslång invaliditet. Landstinget (på annan plats i landet) försöker nu påskynda behandlingen genom att köpa operation hos extern vårdgivare för att skadorna inte ska förvärras.
Nu har Försäkringskassan vaknat och beslutat om tolv månaders sjukpension. Även om operationen lyckas får hon inte återgå i arbete.
Hon ska vara sjukpensionär i tolv månader. Punkt.
När jag ser hur det fungerar på nära håll skäms jag för min företagarreflex. Det stora problemet är inte sjukskrivningsfusk.
Problemet är att vården och trygghetssystemet gått över styr.
Problemet är att människor bollas runt och bryts ned. Problemet är att politiker och andra försöker skylla ifrån sig.
Ett kinesiskt ordspråk säger att fisk ruttnar från huvudet och nedåt.
Läs mer om